RB 31

137 SHo, apud Danos exsul), soni med egna och danska vikingaskepp (21 danska och 11 egna) sökte återtaga sitt rike och först angrep Birka, som han lofvat danskarna att plundra och möjligen behålla. I hvilket släktskapsförhållande dessa konungar stått till hvarandra angifves ej. Men de måste anses för de första verkligt historiska konungar i Sverige (så vida ej möjligen Adils och Ottar i Ynglingatal och Beowulfskvädet få räknas med). (Fortsättningen af denna konungalängd lär man känna hos Adam Bremensis enligt konung Sven Estridssons berättelse). I början af 9de århundradet Ring cum filiis Herich (Eric) et Edmund, ipsumque Ring ante se hahuisse Anund, Bern, Olaph, de quibus in Gestis Sti Ansgarii legitur, et alios quorum non occurrit [?] vocabulum (I: 63). Enligt denna uppgift skulle den fördrifne Anund således ha regerat före ofvannämnde onämnde Ring såsom Olofs efterträdare. Vidare nämnes af Adam Emund filius Herici (II: 22) och efter honom Hericus, potentissimus rex Sueonum (II:28) =Erik Segersäll. Enligt dessa uppgifter blir således Sveriges konungalängd från omkring 820: Anund, Björn, Olof, Ring med sönerna Erik och Emund, Emund Eriksson, Erik Segersäll och Olof Skötkonung. De isländska sagornas konungalängd hafva mot denna föga vitsord, torde bero på en förvirrad tradition af Rimbert och Adam, jämte bemödandet att förknippa den med Ragnar Lodbrok [?]; flere fördubblingar af samma etc., och för öfrigt namnen i mycket växlande ordning. Biörn at HaugV'^ troligen=Bern i Ansgarii Vita, Erik Emundsson~Erik Segersail =Erik ^r5ä// =Erik Väderhatt (i ett par gamla konungalängder). Erik Emundsson, liksom äfven (i Hervararsagan Anund kombinerad med Harald Hårfagre etc. Problemet [är] egentligen icke att harmonisera de isländska konungalängderna med den hamburgska utan att förklara, huru de förra kunnat förvrängas ur den senare. Konungen har en hög och ansedd ställning i samhället men är ej enväldig. Härfärderna företagas under hans befäl, och folket följer med honom i leding äfven utom riket (cap. 20: Olof till Kurland). Konungen är omgifven af ett följe, med hvilket han rådför sig {sui fideles, Björn, cap. 11), i synnerhet höfdingarna {primores, principes sui cap. 27), innan han framställer en sak för folket (liksom hos Tacitus). För viktigare angelägenheters skull behöfver han folkets å tinget inhämtade samtycke, och det säges uttryckligen, att folkets enhälliga vilja står öfver konungens makt =landslag öfver konungsbud {bannum regiujn) (cap. 26: Sic apud eos moris est, ut quodcumque negotiumpublicummagis Bern; de torde få uppfattas som Anunds företrädare och »efidi Jiann boe er at Haugi het» (Hervararsaga) =staden vid högen=den kulle på hvllken borgen på Björkö ligger? [Denna not är av Harald Hjärne, ej av utgivaren.]

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=