RB 31

Bilaga 1 H. Hjäme: Ansgarii Vita såsom källa för Sveriges äldsta historia Föredrag vid Språkvetenskapliga Sällskapets sammanträde måndagen den 3 november 1890. Ansgarii Vita är den äldsta historiska skrift, som behandlar tilldragelser i Sverige och kan i visst afseende såsom källa anses hafva en liknande betydelsen för vår historia som Ccesars Commentarii för Tysklands historia, under det att det andra monumentet af [denJHamburg-Bremenska erkestolens historiografi, A.dams Gesta Hammaburgensis Ecclesia; pontificum kan anses motsvara Taciti Germania. Det förra arbetet berör mera episodiskt ställningar och förhållanden i Sverige, det senare åter har en geografisk-kulturhistorisk skildring af Sverige såsom hörande till insul<e Aquilonis. Ansgarii Vita är författad af hans lärjunge och efterträdare såsom ärkebiskop Rimbert (enligt uppgiften såväl i dennes egen biografi, hvilken för öfrigt endast indirekt berör Sveriges historia, som af Adam Bremensis). Tiden angifves genom ett uttryck i cap. 22, där det talas om senior noster Hludovicus rex=Ludvig [den] Tyske (f 876). Boken är således skrifven emellan Ansgarii död 865 och 876. Uppgiften om Rimberts författarskap har visserligen blifvit dragen i tvifvelsmål af Koppmann, men utan tillräckliga skäl. Att Rimbert ej själf namngifver sig, beror dels på en hos medeltidens kyrkliga författare ofta förekommande ödmjukhet, dels därpå att han (och Vita Rimherti) haft en annan af Ansgarii lärjungar till sin medhjälpare. Boken är skrifven i Hamburg och dedicerad till klostret Corbeja vetus (vid Somme i nuvarande Picardie), hvarifrån Ansgarius utgått. [Den] är en hälsning från bröderna i dotterstiftelsen till moderklostret och en åminnelse af den lärofader, som tillhörde dem båda. Framställningen är byggd dels på författarens eller författarnas egna erfarenheter i personlig umgängelse med Ansgarius, som de äfven ledsagat under en del af hans missionsresor, dels [på] berättelser af Ansgarius själf och äfven andra personer (inga andra urkunder citeras än ett bref af Ansgarius själf [och] ett påfvebref). Skriften är bevarad i flere handskrifter (några andra, nu förlorade ligga till grund för äldre editioner, liturgiska texter till Ansgarii ära och den gamla svenska öfversättningen). Handskrifterna förete tvenne recensioner,

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=