130 i övrigt, ha överförts från ett tidigt och troligen endast muntligt traderat stadium av svensk Bjärköarätt. Om tidpunkten för denna reception gives måhända en antydan i bestämmelsen att den norske konungens pegngildi vid dråp under handelsfärd tages av konungen i det land, där besättningen »lossar sin last i dess helhet, omdär finnes en kristen konung». Detta tyder på en internationell överenskommelse, och samtidigt hänvisas på en tidpunkt, då både den svenske och den norske konungen voro ivriga kristna. Man kommer att tänka på den i sagotraditionen omtalade uppgörelsen mellan Olof skötkonung och Olof Haraldsson. Just till Olof den heliges tid går också det äldsta, isländska intyget om Bjärköarätt i Norge medelbart tillbaka; den behöver ej då ha varit mycket gammal där.]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=