RB 31

106 skiplagha. hate wip .XL. marcom. § 3. Fore allom skipwistom seal hwar styre mapar uara fore sino skiplaghe. allar bans fullt ombup. — — — § 4. Nu conno conongs uttgarpir ai i ratom stamnodagh coma, pa ar forfall fore, ett ar pat. at pe ai hup fingo. annat ar pat. at pe sent hup fingo. pripia ar pat. at pe Hit wapar fingo. swa at hon (d: försl) spiltis. an pe hana vt fördin. pat seal styriman map fiorpongs mannom. fylla map epe sinom.i Uplandslagens länsman och åtta åttingsmän motsvaras här av skeppslagets styreman och säkerligen fyra fjärdingsmän, gemensamt edgångsskyldiga i händelse av förfall. Från fjärdingsmännens ansvar för skatteleveransen äga vi rätt att sluta tillbaka till deras ansvar för hopsamlandet och framförandet av proviantutredningen för utgående ledungsskepp. Förmodligen ha de av ålder med hamnomännens biträde ombesörjt även skeppets utrustning i övrigt meti them reborn par til höre,^~ var och en i den mån bördan åvilade hans fjärding. Det bör då ej förefalla oss orimligt att de i denna sin befattning tillika kunnat kallas »redomän». Vi ha därmed funnit den sökta förklaringen till denna beteckning på det lägre skeppsbefälet i den norska Bjarkeyjarrättens farmannalag. Tillika ha vi återfunnit ett i de svenska lagarna bortfallet led i den fornsvenska ledungsrätten. Liksom redomännen på det norska handelsskeppet ha väl även de svenska fjärdingsmännen, sedan de med sin styreman gått över landgången till den segelklara ledungssnäckan, tagit befäl i var sitt skeppsrum, under honom närmast ansvariga för ordning och rättsvård ombord. Det är befälsuppsättningen på det fornsvenska ledungsskeppet, som vi med den norska rättskällans hjälp lyckats rekonstruera. Därmed har också ett ökat ljus fallit över ett grunddrag i vår forntids och äldsta medeltids sjökrigsorganisation, tidigt framträdande även i styremansämbetet: den egendomliga enheten av ekonomisk prestationsskyldighet, förvaltningsarbete och militär tjänstgöringsplikt. Den sistnämnda föll i sin till ledungen knutna formtidigt bort; av ledungsväsendets båda andra sidor bevarade svenska beskattningen i många landsändar en prägel, som låtit sig iakttagas intill en nyligen förfluten tid, och vårt lands indelning spår, som ännu ej helt försvunnit. Var ligger grunden till skeppsunderbefälets fyrtal och ledungsdistriktens fjärdingsdelning? Även om vi funnit starka skäl tala för en härledning av det norska handelsskeppets organisation ur den svenska ledungsrätten, är det icke säkert, att vi böra nöja oss med en hänvisning till det fyrdelade svenska skeppslaget. Ett nytt varför framställer sig här. Om vi äro övertygade, att bjarkeyjarrättens redomannastadgande återspeglar ålderdomliga förhållanden inom det fornsvenska ledungsväsendet ha vi tydligen att tillse, om icke svaret på den nyss framkastade frågan kan lämnas av något drag i nämnda stadgande, som vår undersökning hittills ej haft 3' SL Add. 2.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=