107 anledning att ägna särskild uppmärksamhet. Vi stanna då inför skeppets förut blott i förbigående berörda uppdelning i olika befogenhetsområden för de särskilda redomännens verksamhet. Dessa områden betecknas med nautiska termer och vi ha all anledning att betrakta dem som särskilda skeppsrum, till sin uppkomst betingade av skeppets konstruktion. Först märkas de båda yttersta skeppsrummen, i stadgandet betecknade efter framstam och bakstam och utgörande områden för den förste och den tredje redomannen (/ stamne — — — framme — i stamne aftr). Den andre i ordningen »vilar» i ett skeppsrum, som efter den längsta och mellersta av skeppets från bord till bord gående tvärbjälkar {bitar) kallas »huvudbjälkerummet» {hofuöbitarum). Då skeppsrummen måste tänkas begränsade just av dessa tvärbjälkar bör på andra sidan mittelbjälken ha funnits ett annat motsvarande skeppsrum, som emellertid i vårt stadgande icke bär samma namn utan betecknas med uttrycket »rummet under vindspelet» {rumundir vinddse). Förvånande är härvidlag att det som »huvudbjälkerum» betecknade enligt ordalydelsen synes varit det främre av de båda av mittelbjälken åtskilda skeppsrummen {i houuTi bita rumi. framme a bacbortia), omi man nämligen i analogi med användningen av framme och aftr i fråga om de båda stammarna även i detta fall får hänföra framme till skeppsrumsnamnet. Enligt vad det antages med stöd av Osebergsskeppet stod nämligen vindspelet framför masten, och det i förhållande till mittelbjälken främre rummet borde därför vara identiskt med »rummet under vindspelet». Men detta är tydligen icke stadgandets mening, och man måste därför tänka sig, endera att framme i detta fall åsyftar redomannens viloplats inom skeppsrummet, eller att ordet genom inflytande från det strax förut i fråga om förstamsrummet förekommande framme felaktigt inkommit på detta ställe, möjligen ersättande ett ursprungligt aftr, eller slutligen att den skeppstyp, som ligger till grund för formuleringen, haft vindspelet uppställdt bakom masten. I alla händelser synes intet tvivel kunna råda därom, att man vid stadgandets tillkomst tänkt sig skeppet konstruktivt uppdelat i fyra stora rum. Att förutsätta möjligheten av andra, icke omtalade skeppsrum hos här ifrågavarande fartygstyp förbjudes av bestämmelsernas syfte, som tydligen bl.a. går ut på att förfoga om en uppsyningsman för varje huvudavdelning av manskåpets förläggning och denna på grund av utrymmesbristen ombord torde böra tänkas jämnt fördelad över hela skeppet, åtminstone på ett krigsfartyg, som naturligtvis krävde största möjliga besättning och vars förhållanden, enligt vad vi trott oss kunna visa, ligga till grund för vad som här stadgas. På handelsfartyg kunde visserligen förekomma ett särskilt mastrum (klofarum, klofi), mittskepps vid eller kring masten. Men denna anordning tillhör förmodligen ett jämförelsevis sent skede, då den under vikingatiden ständigt hotande faran för överfall åtminstone i någon mån
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=