148 en av ärkebiskopen 1298 planerad kyrklig organisation med ett äldre, vid tiden för UL:s tillkomst sedan länge existerande kyrkligt system, i vilket hundares- och tolftkyrkorna ingått såsom klassificerande distriktsbestämningar av hög ålder men utan egentlig organisatorisk funktion; de traderade distriktsbestämningarna ha vid tiden för UL:s tillkomst sannolikt ej haft annan praktisk innebörd än att de speglat ett rangförhållande mellan hundareskyrkor och tolftkyrkor så tillvida, som de förra stått för kyrkor med det ursprungligen större sockenterritoriet och de senare för det mindre. Det framgår också av ett flertal stadganden i UL och övriga svealagar att en differentiering av folklandssocknarna och dessas motsvårigheter i Norrland och Västmanland i olika klasser blivit en tvingande nödvändighet just till följd av socknarnas mycket skiftande ekonomiska underlag. Så möter i bestämmelserna om biskopsvigning av sockenkyrkorna uppgifter om socknarnas skyldigheter gentemot biskopen: i UL K4 och i Hälsingelagen K 4 stadgas att bönderna skulle hålla kost för biskopen i samband med vigningen eller ge honom 12 mark, om de var fler än 30, vilket biskopen helst ville. Om bönderna i socknen var färre än 30, skulle de ge biskopen 8 mark i vigningspenningar. Vi kan i dessa bestämmelser iaktta, hurusom lagstiftaren differentierat kyrkorna i två klasser, förvisso ej efter någon slags rangskala utan i anslutning till de ekonomiska realiteterna. Hur man nått fram till den angivna gränssiffran av 30 bönder för en socken framgår ej av någon källa; möjligen torde kunna antagas att den utgjort ett medelvärde för samtliga socknar i ärkestiftet, som med Norrlandsdelen inräknad innefattat 242 medeltida socknar fördelade på (10+8 +4-f3) 25 hund. Med det beräknade antalet av 360 bönder pr hund erhålles ett totalt bondetal i stiftet av 9.000, vilket ger ett medeltal av 37 bönder pr socken, en siffra som kommer det för tolftkyrkan framräknade bondetalet av 36 mycket nära. Å andra sidan kan ej uteslutas, att gränsvärdet 30 bönder avvägts med hänsyn till folklandshundarets hamne- och skeppstal: med dess basvärde av 120 bönder och 40 hamnor för ettvart av de tre skeppen har 30 bönder stått för bemanningen av 1/4 skepp och svarat mot 10 hamnor (cfr nedan s. 153). Även i Dalalagen och Västmannalagen förekommer en motsvarande differentiering av socknarnas avgifter till biskopen för kyrkovigning, dock att socknarna här indelas i tre klasser. I DL K 8 heter det sålunda, att biskopen skall rida kring landet och viga kyrkor. Han börjar med den minsta kyrkan; där skall han i invigningspenningar ha 6 öre samt dessutom en måltid. Han rider till en större kyrka, där skall han ha 3 mark i vigningspenningar samt två måltider. Rider han till den största kyrkan, ^kall han ha 6 mark i vigningspenningar och tre måltider. I samtliga tre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=