147 Kjöllerström vill således i sin framställning förmedla följande bild av den kyrkliga organisationen i folklanden: under de tvåhundra åren före 1298 års beslut har ingen dylik organisation existerat utom den, som representerades av folklandsprostarna, under de tvåhundra åren därefter har en organisation med lantdekaner funnits men de närmare omständigheterna vid dess tillkomst och vidare utveckling kan uppenbarligen ej preciseras. Denna bild är ej endast onyanserad utan med all sannolikhet helt feltecknad. Som särskilt osannolikt framstår Kjöllerströms antagande, att Uppsalakyrkan skulle ha haft något som helst intresse av att låta den för kyrkans ekonomi så väsentliga frågan om prästbolens storlek och skattefriheten för prästbolsjorden bli beroende av eventuella framtida beslut rörande en kyrklig organisationsfråga, beträffande vilken redan från begynnelsen motstånd restes t.o.m. inom kyrkans egna led. Det får anses sannolikt att de män, som företrädde de kyrkliga intressena i nämnden för UL:s tillskapande, bland dem främst domprosten Andreas And, ivrigt strävat efter att få lagfäst Uppsalakyrkans ekonomiska ställning i tre aktuella avseenden: lagfäst rätt till kyrkobol av viss minimistorlek för sockenprästerna i folklanden, lagfäst rätt till frihet från skatt för samtliga dessa kyrkobol samt slutligen lagfäst rätt för det sekulära domkapitlet i Uppsala att disponera fattigtionden från samtliga folklandssocknar till anslag på lön åt domkapitlets ledamöter, domprosten, ärkediakonen, dekanen och kanikerna. De två förstnämnda programpunkterna har kyrkan under lagstiftningsarbetet kunnat genomdriva och den man, som förde pennan i nämndens kyrkolagsutskott, med all sannolikhet domprosten själv, har med säker hand formulerat bestämmelserna i K 1: 2 och Kg 10: 5. Men ifråga om den tredje programpunkten, den om rätten till fattigtionden, komkyrkan till korta, det enda man här lyckades uppnå var en mager kompromiss: frågan om dispositionsrätten till dessa tiondeförmåner lämnades i lagen öppen. Åtskilligt tyder således på att det stått strid om omfattningen av Uppsalakyrkans rättigheter i samband med UL:s tillkomst. Att frågorna om prästbolens storlek och prästbolsjordens beskattning utgjort tvistefrågor mellan kyrkan och bönderna alltsedan uppkomsten av de stående skatterna på jord — alltså under mer än ett 100-tal år före tillkomsten av UL — behöver knappast betvivlas. All anledning saknas följaktligen att som Kjöllerströmgör sammankoppla dessa sekelgamla och för kyrkans ekonomi så betydelsefulla tvistefrågor med en planerad kyrklig organisation av mycket begränsad förvaltningsrättslig innebörd. Man torde med fog kunna ställa frågan, om det överhuvud funnits något samband mellan UL:s stadganden om prästbolen vid hundares- och tolftkyrkor, å ena sidan, och det av Kjöllerström skisserade kyrkliga framtidsprogrammet, å den andra. Kjöllerström har i sin framställning utan tvivel kombinerat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=