RB 27

48 det ej omnämnas såsom ingående i ledimgssystemet.^® Någon indelning av landskapen inom Eidsivalingslag i skipreider har följaktligen ej existerat men Bull har påpekat att den fattighjälp, som i Magnus Lagahöters testamente utmättes till Hadafylke, Ileiuafylke, Giidhrandsdaleu och Romerike, motsvarat det testamentariska bidraget till 10 skipreider inom ettvart av dessa landskap; landskapen sknlle således enligt denna norm tillsammans ha representerat 40 skipreider.®*^ Då testamentet återspeglar 25sesseepoken i den norska ledungens utveckling skulle dess norm för fördelning av fattighjälpen ge anledning till antagande, att de fyra landskapen värderats lika med (40X120) 4.800 ledungsmantal. Om man härtill lägger Steinnes slutsats beträffande de fyra landskapens inbö)rdes storleksförhållanden — grundad på gårdsantalet i 1500-talets jordeböcker —nämligen att Romerike varit dubbelt större än de övriga tre.®' skulle ett rimligt antagande bli att Upplanden såvitt gäller de fyra stora landskapen representerat minst 0.000 ledungsmantal. varav 2.400 skulle falla på Romerike och 1.200 på vart och ett av de övriga tre landskapen. Trots att de fyra landskapen i Eidsivalingslag ej haft någon av sjökrigsledungen betingad underindelning i skipreider har, såsom framgår av lagförbundets kristenrätt. nedskriven omkring 1150, inom landskapen tidigt funnits en administrativ indelning: de ha varit indelade i tredingar. som i sin tur varit underindelade i härad.®- När Steinnes konstaterar att den skatt till konungen, som äldst uttogs i dessa landskap — sannolikt från och med 1200-talets sista fjärdedel —utgjordes under namn av leding, knyter han till detta förhållande reflexionen att i såväl kustbygderna i sydväst och norr som i Upplanden har skyldigheten att värja landet tidigast omsatts till en allmän skatt.®*' Detta Steinnes uttalande kan knappast tolkas på annat sätt än såsom innebärande att enligt hans mening även bönderna i Upplanden tidigt haft sig ålagda uppgiften att deltaga i rikets försvar, ehuru i andra former än dem som utmärkte ledungen. Något medeltida källmaterial, ägnat att läggas till grund för en beräkning av jordatalet i de fyra Upplandslandskapen, står icke till förfogande. Steinnes har baserat sin undersökning av landskapens skatteförhållanden på uppgifterna i 1500-talets jorde-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=