47 Odal, 3.200 O-.såldingar eller 4 hund, erhålles för Oslo stift ett totalt jordunderlag av 17.600 6-såldingar. Med tillämpning av den ovan frainräknade taxeringsnorinen f()r biskops- och prästtionden, 10 penningar pr 6-sålding, skulle Viennetionden för dessa intäkter uppgå till 733 1/3 mark pr år. Då heneficierna i Oslo stift påförts en taxering till Viennetionde av 834 mark, skulle av det taxerade beloppet i runt tal 100 mark belöpa sig på stiftets jordintäkter av beskaffenhet att böra Vienneliondebeskattas. Beloppet 100 mark svarar mot en ränteinkomst pr år av ca 6.000 laupar smör. H a mars stift. Stiftet omfattade vid tiden för Viennetiondetaxeringen tre av de fyra stora landskapen inom kndsivatingslag, nämligen Hadafylke, Heinafylke och Gudbrandsdalen; det fjärde, Romerike, hade vid stiftsindelningen 1152 tillförts Oslo stift. ^Mdare hörde till Hamars stift Osterdalen och Numedalen samt CK're Telemark, vilket senare distrikt under medeltiden kallades Skattlandet medan Nedre Telemark gick under benämningen Tiendtaket.'^*^ Denna uppspaltning av Telemark har sin grund i att biinderna i ()vre Telemark vid tiondereformens genomförande vägrat acceptera tionden som norm för sockenprästernas avlönande genom att hålla fast vid de sedan 1000-talet tillämpade formerna bir prästernas underhåll, månadsmaten och den s.k. Olafssäden. Det torde kunna antagas att Osterdalen och Numadalen vid 1300-talets början varit relativt glest bebodda och f(‘)ga uppodlade bygder, som saknat stcirre betydelse ur den beskattningssynpunkt varom här är fråga; detta senare gäller också Övre Telemark främst med hänsyn till den förhållandevis låga redeavgift till sockenprästerna, som utgjordes där. Betecknande f(’)r birhållandena i Osterdalen, Numedalen och Telemark under 1200talets sista fjärdedel är alt dessa distrikt ej ens omnämnas i Magnus Lagaböters testamente vid fördelningen av fattighjälpen in ,siif)criorihns partis rcgni, dvs. i Upplanden. ^'ad som i äldsta tid — här avses sjökrigsledungsepoken ca 050—ca 1200 — framför allt ut märkte dislriktsenheterna inom hhdsivatingslag i motsats till de tre övriga lagförbunden är att bönderna där icke påtagit sig några ledungsbördor. Eidsivatingslag stod således helt utanför Norges sjökrigsorganisation, förhållandet framgår av Gtl § 315, där landskapen inom lagförbun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=