RB 27

35 ledungen torde kunna presuiueras att de haft sannua underlag i jord, dvs. att vart och ett av dem varit taxerat till ett Jorduiideiiag av 6 hund eller 4.800 6-.såldingar. Fraga iir uu oin dessa antaganden vinner stiid i något samtida källmaterial, hai viss nuijlighet att (herhlieka jordförhållandena i Oslo stift vid den tid varom här är fråga erbjuder den jordehok Oslobiskopen Oystein lät upplägga åren 1399—1401.'^^ I denna redovisas ftir flertalet av stiftets sockenkyrkor dels värdet i penningar av kyrkans sädest ionde enligt en äldre taxa, i jordeboken betecknad som antiquiis tdxiis kdup,^- dels penningvärdet av samma tionde enligt värdering från senare tid, och dels den fdndds, som låg till varje sockenkyrka, upptagande såviil kyrkans egna jordar som den jord, som var anslagen på lön till sockenprästen. Steinnes, som utnyttjat denna källa för att belysa nedgången i norskt åkerbruk till följd av digerdiiden,'^'^ antar att (ditiqdds tdXds kddp tillkommit under biskop Helges av Oslo ämbetstid 1304—22 f<")r att tjäna såsom norm vid fiirekommande fiirsäljningar av socknarnas kyrkotionde till enskilda personer. Attribneringen av den äldre kiipetaxan för kyrkotionden till biskop Helge är tämligen säker, då jordeboken innehåller uppgiften att dess förlaga till godsHirteckningarna (iver Romerike utgjorts av ett register, som biskopen låtit upprätta under en visitationsresa i provinsen 131Steinnes antar vidare att jordebokens yngre tiondekiipstaxa emanerar från biskop Oysteins egen tid, dvs. tiden för jordebokens uppläggande. Genom att jämföra de äldre och yngre uppgifterna angående kyrkotiondens värdering i penningar, vilka värderingar Steinnes anser återgå på samma myntknrs eller kursen 1:3 i birbållande till silvervärdet — den kurs som i de samtida dokumenten betecknas som mark forngildi —- räknar Steinnes fram den procentuella nedgången i kyrkotiondens viirde och drar härav sina slutsatser om digerdödens katastrofala följder för det norska jordbruket.^’’ Det är uppenbart att biskop 0ysteins jordebok är en källa av utomordentligt värde för forskningen, en källa som tyvärr saknar varje motsvarighet i det svenska urkundsbeståndet från medeltiden. Särskilt intressanta är jordebokens uppgifter om den värdering i penningar av kyrkotionden, som antiqdds taxds kadp utgör, uppgifterna visa klart att sådana generella utvärderingar

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=