132 Mjöl: 1/2 skcppund ä 90 penningar forngilde från 2.208 lidar ger 1.104 skepppund ä 180 penningar forngilde=828 mark forngilde, Penningar: 160 penningar forngilde av 2.164 lidar ger 1.442 2/3 mark forngilde. Cfr KL, Leidang, s. 440. ** 1933, s. 101, 1930, s. 14. 8 skillingar danska är enligt Steinnes=2/3 mark forngilde eller 160 penningar forngilde; 1 dansk mark har således räknat 12 skillingar danska. Steinnes, 1933, s. 115 ff., antar att ledingspenningarna i Borgartingslag i viss mån kan ha pålagts bönderna genom beskattningsåtgärder, vidtagna av Sverre. Skeppsvist och ledungslama, s. 28. 13 a.a., s. 27 f., s. 29 f. ii a.a., s. 29. ‘3 a.a., s. 28, 32, 36. 1® KL, Lispund, s. 606. 11 Hafström hänvisar, a.a., s. 37 not 8, beträffande den svenska smörvikt som tillämpades i Bohuslän till Steinnes 1933, s. 68 ff. 1® a.a., s. 36. a.a., s. 36 not 8, där Hafström åter hänvisar till Steinnes 1933, s. 68 ff. 3® a.a., s. 36 med hänvisning i not 27 till Steinnes 1933, s. 101. 21 1933, s. 68. Viennetionde och hundaresindelning. s. 85 ff., s. 194 ff. 23 Skeppsvist och ledungslama, s. 36. 21 Ledung och marklandsindelning, s. 195 f. 23 Cfr Hafström, a.a., s. 32 ff. 2® De brister i vetenskaplig metod, som utmärker Hafströms ifrågavarande undersökning, är knappast överraskande för den som tagit som sin uppgift att följa bonom i spåren på detta och andra forskningsfält. Hafströms likgiltighet för metodiken förleder honom ofta till alltför vittutseende konklusioner, något som framför allt präglar hans uppfattning om den svenska ledungen och dess uppkomst, redovisad i gradualavhandlingen 1949 och i olika artiklar i KL (Hundare, 1962, och Leidang, 1965). I gradualavhandlingen citerar Hafström inledningsvis Tacitus' bekanta uttalande i Germania om svearna och deras starka flottor samt ställer frågan, om ett samband möjligen existerat mellan dessa uppgifter och den ledungsorganisation, som framträder i UL av år 1296 och i övriga svealagar: »Det är en av den svenska historiska forskningens viktigaste uppgifter att undersöka, vilket samband som kan föreligga mellan å ena sidan Tacitus’ uppgifter om svearnas »civitates» och starka flottor och å den andra sidan den indelning i folkland, hundaren och skeppslag samt den ledungsorganisation, varom ett flertal upj)lysningar lämnas i landskapslagarna. Här föreligger då först den metodiska frågan, huruvida undersökningen bör begynna från äldsta tider och gå framåt i tiden eller tvärtom. Enligt min mening måste den sistnämnda vägen vara den rätta.» (s. 14). Efter detta relativt försiktiga val av forskningsmetod övergår Hafström till att utreda frågan om ledungsorganisationen i folklanden, sådan den fram19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=