93 uppfattningen, att sysslolösheten som regel icke borde utsträckas utöver ett år. Något dylikt uttalande finner man emellertid icke i det kungl. brevet 1846. Där säges uttryckligen, att Kungl. Maj:t för varje tillfälle skall efter omständigheterna förordna, om en förändring i behandlingen av fången bör äga rum. Det framgår icke helt tydligt av dagboksanteckningen, om kungen personligen skulle ha önskat att beslutet blivit ett bifall till Styrelsens förslag, men vissa formuleringar i densamma synas mig antyda det. Alla manliga bekännelsefångar sammanföras till Långholmen Den 26 oktober 1846 gjorde Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket en framställning till Kungl. Maj:t med bland annat förslag om att de manliga bekännelsefångar, som då förvarades i straffängelse i Malmö skulle överföras till Långholmen i Stockholm och att de i fortsättningen skulle förvaras där.^® Somskäl för detta förslag angav Styrelsen, att insättning i ensamhets- eller cellfängelse för längre eller kortare tid visat sig vara ett utmärkt extrajudiciellt straffmedel, som bidragit till att skapa ordning och upprätthålla disciplinen vid arbetsinrättningarna och fängelserna i riket. Då nu Malmöfängelset trots nyinredning av 27 celler var i behov av alla sina celler för verkställande av extrajudiciella bestraffningar, medan man vid Långholmen med sina 100 celler hade bättre rumsresurser, borde man frigöra bekännelsefångarnas celler i Malmö och flytta dessa fångar till Långholmen. Därmed vunne man även den fördelen, att alla bekännelsefångar i landet komme »närmare under Styrelsens direkta tillsyn». Den 3 november samma år biföll Kungl. Maj:t denna framställning rörande bland annat de manliga bekännelsefångarnas förflyttning till Långholmen. Detta beslut innebar, att i fortsättningen alla manliga bekännelsefångar förvarades i straffängelset på Långholmen och alla kvinnliga i straffängelset på Norrmalm.®" Bekännelsefångarna och den fortsatta debatten om och reformen av fängelserna Debatten om fängelseväsendets utformning fortsatte även efter beslutet om cellsystemets genomförande, varvid information lämnades om erfarenheter utomlands. Ett arbete, som man bör observera i detta sammanhang är Carl Olof Brink, Historisk öfversigt af fängelsesystemerna samt svenska Kungl. brev 3/11 som ankom 21/11 1846, Styr:s arkiv. RA. Styr:s över fängelser . . . prot. 26/10 1846, 23/11 1846. Styr:s över fängelser . . . prot. o. reg. 3/1 1853, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=