92 suttit ett år utan arbete, inkomma med hemställan om och huru sysselsättning bör honom beredas.» Av denna dagboksanteckning synes framgå, att kungen tagit del av skrivelsen från Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket och blivit upprörd över den behandling bekännelsefångarna blevo utsatta för. Dagboksanteckningen ger uttryck åt Oscar I:s liberala och filantropiska sinnelag. Som ovan framhållits, kan man få det intrycket av det bevarade aktmaterialet i Bernadotteska familjearkivet, att Oscar I på våren 1841 kom att intressera sig för bekännelsefångarnas situation och reaktioner såsom varande en utmärkt testgrupp, då det gällde att klarlägga cellfängelsets inverkan på den insatte individen.^'* Denna gång verkar det däremot som om kungen fått upp ögonen för den ur såväl rättslig som ur rent mänsklig synpunkt diskutabla behandlingen av just denna grupp fångar. Dock innehåller dagboksanteckningen icke någon klart uttalad önskan om att instituten absolutio ah instantia och »insättande på bekännelse» skulle utgå ur svensk rätt. Den legala bevisteorien blir icke föremål för någon kommentar. Det tycks vara själva behandlingen av bekännelsefångarna, som kungen reagerat ivrigast inför. Det framgår vidare av dagboksanteckningen, att kungen försökt skynda på ärendets behandling samt att han infordrat ett förslag från Styrelsen om fångarnas sysselsättning. Det förefaller troligt, att generaldirektören von Troils promemoria var en följd av detta kungens ingripande. Ett kungl. brev utfärdat den 5 mars 1846 i anledning av Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket skrivelse den 20 april 1844 visar, vilket svaret blev och vilket beslut, som fattades i statsrådet.®^ Det framgår av såväl dagboksanteckningen somdet kungl. brevet, att Kungl. Maj :t icke gick med på Styrelsens förslag om att bekännelsefångarna skulle hållas sysslolösa högst fyra månader. Kungl. Maj:t beslöt i stället på tillstyrkan av statsrådets ledamöter bifalla vad Högsta domstolen i anslutning till justitiekanslern tillstyrkt, att i samband med avgivandet av de årliga rapporterna om bekännelsefångarna skulle för varje sådan fånge anmälas, omoch vilka anledningar, som kunde förefinnas till förändring av det behandlingssätt, som föreskrivits i det kungl. brevet 1826, dvs. total sysslolöshet i ensligt fängelse. Kungl. Maj:t önskade nämligen efter omständigheterna för varje tillfälle förordna, anteckningens sista mening angående beslutets innehåll kan man få den sådan förändring borde äga rum. Av dagboks- om en Bernadotteska fam.-ark. Oscar I:s arkiv, vol. 36, Oscar I;s dagbok 12 nov. 1845— 4 maj 1846. Se ovan s. 82 ff. Styr:s över fängelser . . . kungl. remiss diarium 19/3 1846, prot. o. reg. 23/3 1846 samt kungl. brev, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=