42 vid denna tid och som framför allt voro inspirerade av det nya fängelsesystem, som man hade börjat praktisera i Philadelphia i Amerika. I Philadelphia i staten Pennsylvania hade nämligen kväkarna vid slutet av 1700-talet uppfört ett fängelse, som skilde sig från tidigare dylika däri, att man infört enskilda celler för dem som begått grövre brott. I dessa små fängelserum skulle fångarna dock icke förvaras längre än halva arresttiden, dock minst en tolvtedel av tiden. De skulle där tillbringa tiden i sysslolöshet och utan umgänge med yttervärlden, och först efter en viss tids förlopp kunde de få tillstånd att läsa. Avsikten med denna avskildhet var, att denna ensamhet skulle väcka eftertanke och ånger hos fångarna och så bidraga till att förbättra dem. Inspärrningen var således icke tänkt såsom ett straff, långt mindre som en vedergällning för brottet. Fångarna betraktades icke i första hand såsom brottslingar utan som syndare, som borde göra bot, och därför kallades dessa straffanstalter penitentiaries. Detta cell-system, Philadelphia-systemet, blev mycket uppmärksammat och omtalat icke blott i Amerika utan även i Europa. I Sverige publicerades en lång artikel om detsamma just år 1798 i den av Georg Adlersparre utgivna tidskriften »Läsning i Blandade Ämnen».*'^ Artikeln i fråga var översatt från danska. Den danske generalmajoren, kammarherren och generalguvernören Ernst Fredric Waltersdorff hade två år tidigare publicerat den i månadsskriften »Minerva». Ursprungsförfattare till artikeln var fransmannen La Rochefoucauld-Liancourt, vilken tydligen var en stor beundrare av det nya cell-systemet, ty han lovprisade detta system och framhöll i sin artikel, hur framgångsrikt det varit, när det gällt att förbättra fångarna och återföra dem till samhällslivet. Det finns i detta sammanhang anledning att även erinra om den kände engelske fängelsereformatorn John Howards besök i Sverige på 1780talet.®® I tredje upplagan av arbetet »The State of the Prisons» beskrev han (år 1783) fängelseförhållandena i bl.a. Sverige. Howard var upprörd över förhållandena i fängelserna både i hemlandet och i andra länder och önskade en genomgripande reform av fångvården. Han ville, att man skulle förbättra de sanitära förhållandena, skilja män och kvinnor åt liksom även unga och gamla brottslingar. Var och en av dessa kategorier borde ha sitt eget dagrum, men de borde sova i enskilda celler. Howard ansåg, att ensamhet och tystnad voro gynnsamma faktorer för eftertanken och kunde leda till ånger. Howard önskade alltså icke en total isolering av fångarna, ty en sådan kunde vara mera prövande än vad den mänskN:o 11, 12 och 13, ss. 114—170. T. Eriksson, Kriminalvård, 1967, s. 50 ff.; S. Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård, 1895, s. 291 ff. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=