21 att institutet ifråga ofta kommer till användning i Tyskland och att det innebär, att den anklagade alltid sättes på fri fot, ävenom han hänvisas till »Police-maktens särskilta inspection».»Honom vidlåder blott den fläck, att han ej förmått göra sig fri från misstankan om en begången förbrytelse, och undersökning kan, så snart nya grunder till misstanka uppstå, åter mot honom anställas efter hvad tids förlopp som I sin »Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning» meddelar justitierådet Christian Naumann år 1864 ungefär samma upplysningar som Ziemssen angående behandlingen av de för brott misstänkta, vilkas mål lämnats åt framtiden.*** Han säger, att i den österrikiska strafflagen av år 1803 förekommer varken någon formav tortyr under rannsakningen och ännu mindre efter det domen blivit fälld eller något extraordinärt straff i brist på fullständig bevisning. I den bayerska strafflagen av år 1813 finns visserligen institutet ahsolutio ab instantia upptaget men intet insättande på bekännelse, och intet extraordinärt straff drabbar den, vars mål lämnats åt framtiden. Däremot använder staten säkerhetsmedel mot en för brott svårt misstänkt person, av vilken man framgent befarar lagöverträdelser. Dessa säkerhetsmedel bestå i polisförfogande och inskränkt resandefrihet samt ställande av borgen, och att han vid tillsägelse skall infinna sig vid domstol. Kan han ej ställa borgen, tillgriper man polisuppsikt. Vid misstanke om mycket grova brott kan det bli tal om borgen eller förflyttning till allmänt arbetshus. Vidare har man en preskriptionstid av två, tre eller fem år för upphörande av dessa följder av ahsolutio ab instantia. Dock kan polisuppsikten förlängas. Även i den preussiska strafflagen av år 1854, Strafgesetzbuch fur die Preussischen Staaten, finnas liknande bestämmelser om polisuppsikt m.m. upptagna,^® Av de här refererade artiklarna i C. Schmidts Juridiskt Arkif och Chr. Naumanns Tidskrift framgår alltså, att man i Tyskland vid den tid, när dessa artiklar skrevos, icke tillgrep förvaring i fängelse för att pressa fram bekännelse av dem, som blivit frikända ab instantia. Ziemssen kallar för övrigt ett dylikt förfaringssätt tortyr.^^ Ziemssens och Naumanns uppgifter bestyrkas också av Mittermaiers ovan refererade uttalanden om institutet ahsolutio ab instantia och dess tillämpning i praxis. Polisövervakning och skyddsarrest kunde tydligen förekomma men icke förvaring i åratal i fängelse.^^ S. 192. 27 S. 199. 28 S. 199. 2® Naumann, Tidskrift, bd 1, s. 626 f. 2® Naumann, Tidskrift, bd 1, s. 627, not 1. *7 C. Schmidt, Jur. Arkif, bd 10, s. 193, not 19. 22 Se härtill även Harti, Das Wiener Kriminalgericht, s. 233. helst».^®
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=