18 när det föreligger halvt eller mer än halvt bevis.^® Förvaringstidens längd bör härvid stå i viss proportion till dels brottets art, dels den misstänktes och anklagades levnadsvandel och dels orsaken till misstanken, nämligen om vederbörande själv är skuld till misstanken eller om den uppkommit på något annat sätt. I fråga om de svåraste brotten kan livstidsförvaring bli aktuell. Som framgått av det ovanstående, framför även v. Quistorp liknande idéer och förslag som Kleinschrod, men de båda författarna skilja sig väsentligt från varandra, när det gäller frågan om hur förvaringen av den anklagade skall utformas, v. Quistorp kan väl tänka sig förvaring i fängelse, något som Kleinschrod helt avvisar. Han avvisar för övrigt varje form av hårt fängelse, emedan, som han säger, man icke kan straffa den, som icke blivit dömd. Man vet ju icke säkert, om den anklagade är skyldig eller oskyldig. I konsekvens härmed avvisar Kleinschrod helt det sätt, varpå man även i sådana stater, där man avskaffat tortyren, behandlat de anklagade, i det man både låtit dem utstå slag och låtit dem livnära sig på vatten och bröd. Ett sådant behandlingssätt betecknar Kleinschrod som en form av tortyr, vilket han icke vill veta av.^® Kleinschrod önskar, att förvaringsplatsen skall vara sund och i sitt slag bekväm. Han kan dock tänka sig förvaring på en fästning. Internerna skola få arbeta för att slippa gå sysslolösa, och för att de skola bidraga till omkostnaderna för kosthållet, men man skall icke pålägga dem arbete som straff, och kunna de genom detta arbete förtjäna något extra utöver kosthållsbidraget, så böra de få det.^^ Vad är då syftet enligt Kleinschrod med denna förvaring? Jo, dels är det, som ovan nämnts, samhällets väl. Samhället måste skydda sig mot eventuella grova brottslingar. Vilken fara skulle man icke utsätta samhället för, omman släppte en sådan människa lös, där misstanken grundats på vederbörandes tvetydiga eller onda karaktär, som blivit uppenbar genom tidigare begångna brott.^® Det finns emellertid även ett annat syfte med denna förvaring, nämligen att den antingen, om den misstänkte är skyldig, skall förmå framkalla en bekännelse hos honom, eller åtminstone få honom på bättre tankar och förmå honom att besluta sig för att i framtiden föra ett bättre liv. Skulle den misstänkte vara oskyldig, så bör det genom förvaringen bli klart för honom, att han i fortsättningen skall uppföra sig försiktigare, så att inga misstankar kunna uppstå. Ytterligare ett syfte med förvaringen är, att man kan hoppas på att det under tiden framkommer ytterligare bevis, och därför bör domaren under denna förKleinschrod, Abhandl., I, s. 28 ff. Kleinschrod, Abhandl., I, s. 26 f. Kleinschrod, Abhandl., I, s. 24 f. Kleinschrod, Abhandl., I, s. 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=