195 7 siffran oviss på grund av oklara uppgifter i fånglistorna. 46 mani. 8 kv. i dec. mån. 1860: Sveaborg Nyslott Willmanstrands spinnh. 61 39 mani. 5 kv. „ „ 1865: Kexholm Willmanstrands spinnh. 44 31 mani. 1 kv. „ „ 1870: Kexholm >5 Willmanstrands spinnh. 32 „ „ 1875: Tavastehus tukthus 15i« 0 då de tre sista hade blivit frigivna samma år. Under 1870-talet sjönk antalet bekännelsefångar successivt från 32 stycken år 1870 till 5 år 1879. Enligt von Knorrings uppgifter om de 530 bekännelsefångarna från åren 1808—1865 hade 94 bekänt (66 mani., 28 kv.) =17: 73 ®/o, 139 avlidit (126 mani., 13 kv.) =26,22 ®/o, 229 lösgivits (213 mani., 16 kv.) =43,20 ®/o, 7 rymt, om 9 saknades säkra uppgifter och 52 funnos fortfarande kvar. Den tid, som de, som bekänt, hade suttit inspärrade, innan de avgivit sin bekännelse, framgår av följande tabell: Antal år Män . . Kvinnor Härav kan man utläsa, att tendensen var densamma 1 Finland som i Sverige, nämligen, att om man bekände, kom bekännelsen som regel efter relativt kortvarig fängelsevistelse, medan villigheten att bekänna avtog ju längre fången hölls Inspärrad. Som regel synes bekännelsefångarna ha hållits inspärrade 10—12 år, innan de försattes på fri fot. I detta avseende var man strängare i Finland än i Sverige, där man, som ovan nämnts, vid mitten av 1800-talet började frige dessa fångar efter relativt få år. „ 1880: 5> 6 8 13 24 1 2 3 5 7 4 1 2 1 5 1 1 40 8 4 3 1 3 5 1 1 10 7 Denna uppgift är hämtad ur prokuratorns ämbetsberättelse, Prokurators ämbctsberättelser 1863—1891, D d 2, RA, Helsingfors.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=