185 mal. Han idkade jakt och fiske och gick med hund och bössa och åtföljdes för det mesta av en eller flera kvinnfolk. Brottet: Om brottet meddelar rannsakningshandlingarna följande: På vintern 1837 hade Lund träffat en person i Kinnared i Halland, som han endast kände som Peter. Denne ville biträda Lund i hans arbete. Det fick han, men han visade sig vara en »ogudaktig sälle», som Lund icke ville ha något med att göra. Peter följde emellertid Lund, vart han gick, och var ibland ganska våldsam. En afton vid påsktiden 1838 kom Lund i sällskap med Peter till bonden Bengt Johansson i Näs. Efter det att de förtärt något brännvin hade de i mörkningen tillsammans lämnat Bengt Johanssons hem för att, som de uppgivit, begiva sig till hemmanet ödegärdet. Lund hade vid tillfället varit försedd med en laddad bössa. Efter ungefär en kvarts timme hade Lund återkommit till Näs i upprörd sinnesstämning och meddelat, att Peter hade skjutit ihjäl sig samt anmodat Bengt Johansson att följa med till stället, där Peters döda kropp låg. Bengt Johansson följde med Lund, och de anträffade Peters döda kropp på en snötäckt, stenfri mosse. Peter låg på rygg med utsträckta ben. Mycket blod hade flutit ut. I höger höft hade han ett skottsår. Några dagar senare ägde likbesiktning och obduktion rum. Den företogs av provinsialläkaren Bergman. Han fann därvid förutom nämnda skottsår i höften två skurna sår i huvudet, ungefär tre tum ovanför vänstra örat samt ytterligare ett sår på huvudets vänstra sida, som sträckte sig nedåt nacken. Även på huvudets högra sida fanns ett skuret sår av en tums längd. Alla såren voro så djupa, att de gingo in till huvudskålen. Dessutom fann han ett skuret sår på vänstra lårets yttersida, ovanför knäet. Det var 11/2 tum långt och 3 tum djupt. Vidare förekom det sprickor i huvudskålen. Alla dessa skador liksom skottskadan hade enligt läkaren tillkommit kort före Peters död och tillfogats Peter av någon annan person. Om skottskadan uttalade sig läkaren, att den fanns på yttre sidan av högra låret. Skottet hade slitit av pulsådern. Det hade avlossats snett uppifrån. Såväl huvudskadorna som skottskadan hade varit dödande. Målet handlades första gången av Årstads häradsrätt den 28 december 1838. Det togs sedan upp vid flera tingsförhandlingar. Domen föll först den 21 mars 1839. Lund hade avvikit från trakten efter brottet och efterlystes. När han sedan förhördes inför rätten, förnekade han enständigt, att han skulle ha tillfogat Peter någon skada. Han uppgav däremot, att Peter ryckt bössan från Lund, när de båda lämnade Näs, varefter Peter dragit sin kniv och stuckit sig i låret. Peter hade också svängt omkring med bössan, varvid denna händelsevis brunnit av och träffat Peter vid högra höften. Däremot hade Lund sig icke bekant, hur Peter fått övriga skador. Vid förhöret medgav Lund, att ingen annan person varit med i sällskap
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=