176 warningar hvarigenom man försökt förmå dem till bekännelse, dertill de dock, under bedyrande af deras oskuld, ej kunnat bringas». Då de emellertid suttit på bekännelse så länge utan att ha bekänt, fanns det föga hopp om att de skulle komma att bekänna, varför Kungl. Maj:t ansåg, att de borde frisläppas. Enligt intyg av den 20 december 1832 hade prästen besökt dessa båda fångar så gott som dagligen. Ur processrättslig synpunkt är det intressant att notera, att man lät den mördades barn berätta inför rätta, vad de hade sett, när mordet begicks. Casus 8 Detta fall handlar om ett giftmord, som ägde rum den 5 mars 1832 i Skaraborgs län.^^ Den misstänkta och åtalade: Anna Nilsdotter från torpet Hägnen under Skalkarike i Odensåkers församling i Skaraborgs län. Personalia: Hon var enligt prästbetyg född i Fägre (-ds) och Trästena församlingar i Skaraborgs län 1804, kom från Ekby 1830, då hon ingick äktenskap med torparen Petter Persson, som var född den 2 december 1791. Enligt prästbetyget var Anna hård och styvsinnad och äktenskapet olyckligt. Petter var däremot enligt prästbevis »en stilla och ärlig man». Brottet: Det brott, för vilket Anna Nilsdotter misstänktes, var giftmord på hennes egen man, Petter Persson. Denne uppges i rannsakningshandlingarna ha varit omkring43 år gammal, »nykter och anständig», och ha haft god hälsa, tills han på morgonen den 5 mars 1832 förtärt några pannkakor, som hustrun tillagat. Petter Persson dog kl. 7 samma kväll. Obduktion och kemisk undersökning av maginnehållet visade omisskänligt, att Petter Persson blivit förgiftad med arsenik. Arseniken hade blandats i pannkakssmeten före gräddningen. Anna nekade till brottet och sade bland annat, att även hon och styvdottern hade ätit av pannkakorna. Flera vittnesmål och omständigheter talade dock för att Anna var den skyldiga. Det omvittnades sålunda, att misshälligheter hade rått mellan makarna. Det framkom vidare, att Petter Persson någon dag tidigare klagat över bland annat frossbrytningar samt att han tidigare också klagat över Annas »våldsamma och elaka uppförande». Hon hade hotat att ta livet av honom. Ett vittne uppgav, att Anna någon vecka tidigare inköpt »Mercurium» av en kringstrykande person vid namn Väderhatt. Denne Väderhatt hördes såsom vittne och sade sig ha sålt kvicksilver till Anna. Hon hade uppgivit, att hon skulle ha det som »råttepulver». Källor: Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket arkiv: registratur, diarier och protokoll, samt kungl. brev, RA. Rannsakningshandlingar rörande bekännelsefångar, (F 1), RA. Kyrkobok från Norra korrektionsinrättningen i Stockholm, SSA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=