174 tidigt framhålles, att han »med någorlunda ChristendomsKunskap förenar ett oklanderligt uppförande i öfrigt. . .». Hammarberg dog på Södra korrektionsinrättningens sjukhus den 28 oktober 1834 utan att ha bekant. Dödsorsaken var enligt dödboken nervfeber. Han var då 35 år gammal. Casus 7 Även i detta fall är det fråga om ett mord. Två bröder misstänktes och åtalades för att ha dödat bonden Nils Jönsson i Rimshult, Södergården, Almundsryds socken i Kronobergs län.^'* De misstänkta och åtalade: torparna Jöns Månsson från Bokdahl, Almundsryds socken, och hans broder Sven Månsson från Boklund i samma socken. Personalia: Jöns var 25 år och Sven 22 år gamla. Båda voro födda i Almundsryd. Föräldrarna levde och bodde under Rimshult. Jöns var torpare under Tröjemåla, var gift och hade barn. Han var misstänkt för åtskilliga brott såsom snatteri och var fruktad i hela bygden. Sven var torpare under Rimshult. Även han var gift och hade barn, men var ej fullt så illa känd i bygden som brodern Jöns. Jöns och Sven hade misstänkts för flera mord och mordbränder men aldrig blivit lagförda. Brottet: Omdet brott, för vilket Jöns och Sven Månsson misstänktes och för vilket de voro åtalade, lämnas följande uppgifter i rannsakningsprotokollen: Bonden Nils Jönsson, 44 år gammal, hade söndagen den 3 juni 1821 varit inne hos en Hanna Håkansdotter och hjälpt henne att läsa bibeln. Då kommo bröderna Jöns och Sven Månsson, kända som »våldsamma och öfverdådiga», in i rummet och satte sig att spela kort omett kvarter brännvin. Nils Jönsson och en annan person förlorade var sitt halva kvarter. Nu uppstod gräl, och Nils Jönsson gick hem till sin gård. De andra gingo efter och in till Nils Jönsson. Efter en stund kom en tolvårig son ut och skrek, att Sven och Jöns Månsson höllo på att slå ihjäl hans far. Nils Jönsson blev sanslös och låg så hela natten utan att tala. Han avled på morgonen. I rummet fann man en flat sten, och i köket låg bössan sönderbruten i tre stycken. Jöns och Sven Månsson, vilka misstänktes för att ha misshandlat Nils Jönsson, så att han dog av skadorna, nekade till att de varit hos Nils Jönsson. De bekände emellertid inför en präst. Nils Jönsson skulle ha hotat dem med bössan. De vidhöllo sin bekännelse hela vägen till Växjö länshäkte och även där, men då de den 3 juli kommo inför Kinnevalds häradsrätt Källor; Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket arkiv; registratur, diarier och protokoll, samt kungl. brev, RA. Nedre Justitierevisionens arkiv; Besvärsoch ansökningsmål 28/1 1833, RA. Fånglistor från Malmöhus’ fästning, JK;s arkiv, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=