161 sonens vittnesbörd samt vittnesbördet från mannen, som hört Jöns säga, att han icke skulle bekänna, förrän han kom med huvudet på »kubben». Allt detta sammantaget, menade man, blev mer än halvt bevis. I och med att hovrätten beslöt, att målet skulle ställas under Guds dom, underställdes det Kungl. Maj:t. Det togs upp till behandling i rådet den 4 april 1720. Efter en kortare diskussion beslöt man, att Jöns skulle föras ut till rättareplatsen, såsom omhan skulle undergå dödsstraffet, men skulle han ändå icke bekänna sanningen, så skulle han sättas i arbete i två år i artillerismedjan vid Kalmar fästning, under vilkentidprästernaskullebesöka honom och försöka förmå honom till bekännelse. Hustruns straff för begången förbannelse nedsattes emellertid till tre veckors fängelse på vatten och bröd samt stå uppenbar kyrkoplikt. Man ansåg nämligen, att hovrättens dom på en månads tid på vatten och bröd var värre än livstidsstraff. Av Göta hovrätts protokoll av den 30 maj 1720 framgår slutligen, att Jöns Jönsson vidhöll sitt nekande även då han fördes ut på avrättningsplatsen, varför han sändes till amiralitetssmedjan i Karlskrona, där han skulle hållas i arbete i två år. Qasus 2 Detta fall gäller en för dråp misstänkt och anklagad person, som fick sitta på bekännelse i icke mindre än 30 år. Målet handlades av Åbo hovrätt den 15 december 1785 och av Kungl. Majrts justitierevision den 6 och den 13 februari 1786.^ Hovrätten hade dömt den anklagade, zigenaren och trumslagaren Jacob Bergström till döden för att han efter uppkommen ordväxling tillfogat sin broder, zigenaren Friedrich Bergström, flera slag samt skjutit honom med ett pistolskott genomhuvudet, varav döden följt. Hovrätten hade ansett Jacob Bergström överbevisad om hans skuld trots hans nekande och dömt honomtill halshuggning och stegling. Vid justitierevisionens sammanträde den 6 februari föredrogos häradsrättens dom och hovrättens utslag. »Deraf inhemtades följande händelser och omständigheter hafwa inlupit Jacob Bergströmtil last: At sedan å Naki hemman å Kämpila by den 23 September sistledit år oenighet börjats emellan Jacob och afledne Friedrich Bergström deröfwer, at Jacob hotat slå Friedrichs hustru Anna Carlsdotter för det hon fortfarit at å gamla bonden Simon Seppelä, emot hans wilja, draga honomi Skägget, har Jacob, efter det han tiltalt bemälte sin Broder Friedrich på tattare språk, lagt sin ena arm om Friedrichs rygg, och i sådan ställning gått med honom utur stugan bygatan utföre in i Heikila hemmans portlider, derifrån någon stund derefter Jacob kommit springande utan hatt med en piska i handen: ^ Kongl. Maj:ts Justitierevisions Protocoller år 1786, Förra delen, pag. 286, prot. 6/2 1786, pag. 374, prot. 13/2 1786, RA. 11 - Inger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=