129 hälsotillstånd ansåg sig böra vidtaga särskilda åtgärder. I det första fallet rörde det sig omen fånge, som blivit sinnessjuk och som därför överfördes till sinnessjukhus och i det andra fallet hemställde Styrelsen om arbetstillstånd för en fånge, som enligt läkarintyget led av allmän svaghet.®^ Även 1864 hemställde Styrelsen om arbetstillstånd för tre fångar, »derest Läkaren skulle anse sådant för fångarnas helsa nödigt».^"* Man bör i detta fall lägga märke till att i fråga om de tre fångarnas uppförande anmärkte Styrelsen, att en av dem »ådagalagt ett trotsigt, hårdt och oförbätterligt sinnelag samt i allo uppfört sig ytterst dåligt». Detta betyg till trots hemställde man om arbetstillstånd. Läkarens bedömning av hälsotillståndet var tydligen helt avgörande. Denna inställning till frågan om hemställan om arbetstillstånd finner man även i senare rapporter, där Styrelsen i ett fall vid tiden för rapportens avgivande icke finner någon anledning att ändra behandlingen, men där den hemställer, att den skall få tilldela vederbörande fånge arbete, om fångens hälsotillstånd skulle föranleda därtill.^^ Kungl. Maj:t gav också tillstånd för Styrelsen att förse fången i fråga med arbete.^® I ett annat fall, där det gällde den siste bekännelsefången i Sverige, fann Styrelsen varken 1868 eller 1869 något skäl till ändring av behandlingen.®" Vistandet i cell hade nämligen icke haft något menligt inflytande på vederbörandes hälsa. Till den kroppsliga omvårdnaden av bekännelsefångarna hörde icke blott läkarvården utan även mathållningen. Det framgår av den fångutspisningsstat, som fastställdes av Kungl. Maj:t den 14 maj 1842, att man var mån om att bekännelsefångarna skulle få all den mat, de kunde behöva.®® Man indelade fångarna i fyra kategorier och fastställde så fyra olika utspisningsstater. Den första skulle gälla för pionjärer, allmänna arbetskarlar och till tyngre arbeten använda fästningsfångar under den årstid, då dagarna voro längre och mycket arbete i fria luften förrättades, eller i allmänhet från den 1 april till den 1 oktober. Den andra staten gällde för samma klientel men vintertid, då de icke arbetade så hårt. Tilldelningen av bröd och dricka var här icke lika stor som i första utspisningsstaten. Den tredje staten avsåg kvinnor i spinnhus samt alla de fångar, som undergingo rannsakning eller enkelt fängelse. Den var i sin tur något magrare än utspisningsstat nummer två. Den fjärde staten var avsedd för sjuka fångar. Det kan synas märkligt, att Kungl. Maj:t i samma brev Fångvårdsstyr :s prot. o. reg. 11/9 1863, 6/10 1863, RA. Fångvårdsstyr:s prot. o. reg. 10/11 1863, RA. Fångvårdsstyr :s prot. o. reg. 8/1 1864, RA. Fångvårdsstyris prot. o. reg. 15/9 1865, RA. Kungl. brev 20/10 1865; Fångvårdsstyr:s prot. o. reg. 18/9 1866, RA. Fångvårdsstyr :s prot. o. reg. 2/6 1868, 4/6 1869, RA. Backman, Ny Lag-Samling, h. 4, s. 237 ff. 9 - Inper
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=