113 Kungl. Maj:t framlade förslaget till lag angående bevisning inför rätta återigen år 1897.^® Denna gång aktualiserades emellertid ej frågan om avskaffandet av institutet »insättande på bekännelse». Lagförslaget rönte emellertid samma öde denna gång som år 1893 och ledde alltså icke till något resultat. Frågan om ny lag angående bevisning inför rätta togs upp på nytt i proposition 1902 och i motioner 1903, 1905, 1907 och 1908 men man berörde icke frågan omett upphävande av institutet »insättande på bekännelse», och någon ny lagstiftning kom icke till stånd. Institutets absolutio ab instantia avskaffande i svensk processrätt aktualiserades emellertid i Processkommissionens betänkande år 1926 angående rättegångsväsendets ombildning.®^ Processkommissionen påpekade där, att enligt då gällande lag behövde en domstols prövning av frågan om en tilltalads brottslighet inte nödvändigt leda till att han antingen fälldes eller frikändes, ty i RB 17: 32 föreskrevs, att om i svårare brottmål mer än halvt bevis förelåg mot den tilltalade och fara var för mened, skulle domaren lämna saken till framtiden, då den kunde varda uppenbar. Likaså förutsatte lagen, att domstolarna i tvivelaktiga fall kunde förklara den tilltalade i brist av fulla bevis icke kunna sakfällas. Dessa angivna domslut voro enligt Processkommissionen kvarlevor från den inkvisitoriska processen och den legala bevisteorien, men då man nu föreslog införandet av en ackusatorisk straffprocess med fri bevisprövning, borde dessa utvägar för domstolen att skilja sig från målet icke stå öppna. Det borde åligga domstolen att bestämt yttra sig över åtalet och därvid antingen fria eller fälla på grundval av den i målet förebragta bevisningen. Skulle vid ett frikännande nya bevis komma i dagen, kunde behovet av en ny prövning av målet tillgodoses genom bestämmelserna om resning. Processkommissionen var som synes inne på samma linje som lagkommittéen i det närmaste hundra år tidigare. Förslaget om en ombildning av rättegångsväsendet förelädes efter ett omfattande remissförfarande 1931 års riksdag. Riksdagen godkände i huvudsak de framlagda riktlinjerna för en ombildning av rättegångsväsendet i Sverige och påföljande år överlämnades så lagstiftningsarbetet till en särskild beredning, kallad Processlagberedningen, somefter sex år kom med förslag till helt ny rättegångsbalk. Frågan om avskaffande eller bibehållande av institutet absolutio ab instantia blev helt naturligt icke föremål för någon diskussion, då den i högsta grad var avhängig av frågan om införandet av fri bevisprövning och ett muntligt förfaringssätt, men innan Processlagberedningen hann Prop, nr 6. Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, (SOU 1926:32), II, 1926, s. 168. 8 - Inger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=