112 ehuru det sannolikt icke tillämpats sedan 1867 och antagligen icke heller framdeles kommer att tillämpas. Nyssnämnde Riksdags lagutskott (i utlåt. n:o 7) ansåg, att upphäfvandet af ifrågavarande stadgande förutsatte en förändring af svenska lagens bevisningslära i syfte att tillerkänna den circumstantiella bevisningen mera värde, och det kan ju derför äfven af detta skäl vara lämpligt, att stadgandet nu formligen avskaffas». Den kungl. propositionen 1893 om lag angående bevisning inför rätta innehöll icke uttryckligen något förslag till upphävande av 4 mom. av kungl. brevet den 22 mars 1803 men första stycket av 81 § av nämnda lagförslag hade följande formulering: Genom denna lag upphäfvas: ». . . första punkten af 32 § och 34 till och med 37 §§ i 17 Kap. Rättegångsbalken tillika med de särskilda stadganden, som utgöra förklaring eller ändring af nämnda lagrum eller tillägg deri; . . Detta innebar emellertid med andra ord alltså ett förslag omupphävande av de tidigare bestämmelserna om sakens lämnande till framtiden, när det icke förelåg fullt bevis samt ett indirekt upphävande av 4 mom. av kungl. brevet den 22 mars 1803 som var att betrakta som ett tillägg till RB 17: 32, eventuellt 17: 37. Lagutskottet föreslog samma lydelse av 81 § som den kungl. propositionen.^^ Justitierådet Lilienberg reserverade sig emellertid bland annat beträffande denna paragrafs lydelse och föreslog, att 81 § skulle uttryckligen innehålla bestämmelser omupphävandet av kungl. brevet den 22 mars 1803.32 Vid riksdagens behandling av den kungl. propositionen om lag angående bevisning inför rätta kom frågan om upphävandet av det kungl. brevet 22 mars 1803 icke upp till diskussion, men då hela lagförslaget föll, blev frågan om upphävandet av institutet »insättande på bekännelse» icke aktuell.32 Vid riksdagen 1894 inlämnades motioner i såväl första som andra kammaren med anhållan om att Kungl. Maj:t ånyo måtte framlägga förslaget om lag angående bevisning inför rätta.^^ Härvid föreslogs ett bibehållande av bestämmelserna om sakens lämnande till framtiden, då det icke förelåg full bevisning, men det nämndes intet om Institutet »insättande på bekännelse». Vid behandlingen av dessa motioner togs frågan om institutet »insättande på bekännelse» icke upp till diskussion varken i lagutskottets utlåtande eller i kamrarnas diskussioner. 29 ■’» Prop. 3/1893, s. 48 f., 81 §. Prop. 3/1893, s. 22. Lagutskottets utlåtande n:o 25. Lagutskottets utlåtande n:o 25, s. 55 f. ** Rskr 43. FK nr 10; AK nr 91, 92, 93, 121. 35 Nr 71. 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=