138 .siiinniari.sk uppskattning av antalet byar: denna ta.venng av landskapen, soin tillgodosett fiskala syften, har ytterst baserats på antagandet att varje by motsvarat ett plogland, nnderindelat i 8 attiingar. Med hänsyn till attungsindelningens antagna fiskala bakgrund framstår det som osannolikt att Västergötland skulle ha undgått en motsvarande upptaxeriiig. Landskapsterritoriets omfattning indicerar en uppdelning i tredingar eller fjärdingar men om en eventuell fjärdingsiiidelning haft den utformning Sahlgren antagit kan ifrågasättas. Som ovan framhållits utgår Sahlgren från hestämmelserna om bötesfördelning i VgL:s tinglottsförteckning. en källa som av forskningen livligt utnyttjats i diskussionen rörande befolkningsförhållandena i A"ästergötland under medeltiden, (lenom dessa bestämmelser regleras fördelningen av de böter, .som utdömdes på allemansting med Västergötland och Dal. Bestämmelserna utgå från en existerande indelning av de två landskapen i åtta »hon», som omfattat ett växlande antal härad, och föreskriver att utdömda bötesbelopp skulle fördelas mellan de åtta bona och inomdessa utskiftas på häradena efter deras andel i det bo de tillhörde: böterna fördelas på 31 härad, varav 28 i \’ästergötland och 3 i Dalsland. Slutligen sägs i lagen, att böterna skulle skiftas så att på tre av bona, Vartofta, Gudhem och Lung, skulle falla hälften av böterna medan de återstående fem bona. ^äu^sbo. Ökull. Äsbo. Ilullsjö och Skalunda, skulle taga den resterande höteshälften. Tinglottsförteckningen har mer eller mindre ingående behandlats av flera författare, av vilka utom Sahlgren må nämnas H. Hildebrand.^ X. Beck.man.^ Lönnroth^® och O. ILjurlinc;." Av dessa utgår Ilildehrand, Beckman och Lönnroth från att det är hefolkningsförhållandena i Västergötland och Dalsland vid tiden f()r tinglottshestiimmelsernas tillkomst som legat till grund för hötesbestämmelsernas utformning och att följaktligen den hidesbråkdel som anges fiir ett härad återspeglar detta härads folkmiingd i förhållande till den totala folkmängden i de båda landskapen. Till stöd för uppfattningen att det är häradernas befolkningsunderlag som utgjort delningsgrund vid bötesfördelningen anfiirs efter Forssell hemmantalet i västgiUahäraderna lööO. Liåinroth siitter dessutom antalet tiondegivare på 154()-talet i relation
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=