litiskt agera utifrån denna doktrin om religionen som vinculum reipublicae och också utifrån tesen anföra statsrationella motiv för att värna om detta landets mest sammanhållande band.^'^ Det andra exemplet på tesens användning inom den akademiska undervisningen under 1730-talet utgöres av ett flertal dissertationer ventilerade under presidiumav professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet Anders Grönvall. Denne föreläste regelbundet över Pufendorfs arbete De cyfficio hominis et civis.^^ På sedvanligt sätt betonas i dessa dissertationer religionens fundamentala betydelse för all endräktig levnad mellan människor och för stabiliserandet av förhållandet mellan överhet och undersåtar i staten. Dock framhålles även. och det är av vikt att observera, att religionens mål och målet för gudsdyrkan är människans eviga salighet. Religionens nytta för staten är en sekundär effekt. Ur statsnyttosynpunkt är likväl religionen det som mest sammanhåller och gagnar staten.36 Det tredje exemplet på samma användning av doktrinen lämnas av Grönvalls efterträdare Lars Dahlman. Under eget presidium ventilerade han 1738 som filosofie adjunkt vid Lunds universitet en avhandling, som även den framhåller, att religionens primära mål ej sammanfaller med statens. Denna har ej bildats för religionens skull. Religionen är emellertid i yttre avseende grundvalen för rättskaffens seder och ett rättfärdigt handlande människor emellan. I denna mening är därför religionen det sammanhållande bandet. I synnerhet gäller detta den rätta evangeliska religionen.3’^ Under 1730- och 1740-talen fick tesen också ett synnerligen kraftigt stöd av den ledande juristen inom såväl universitetsunderxisningen som rättsutvecklingen överhuvud. Nehrman-Ehrenstråle betonade i hela sin undervisning detta nära samband mellan religion och stat. Detta hade också den största betydel34 Se härtill nedan s 147 f. Om Halenius agerande under riksdagarna i denna fråga se Normann 1963 s 36 f, 52, 107 f, 111 f. 35 Se ovan s 28 f. 36 Grönvall-Lithovius, De nexu verae religionis et status civilis 1, 1736 passim, Grönvall-Westén, De atheo bonis moribus minime apto, quam contra Baylium, 1737 § 7 s 17 f, Grönvall-Näsman, De conscientia cura politico digna, 1737 tes 6 s 10 f, Grönvall-Schyllberg, De officio principis christiani circa curandam veram religionem, 1737 § 1 s 3, Grönvall-Eriksson, Cultum Dei in primis externum, 1738 § 24 s 17 f, Grönvall-Fellenius, De christianismo, verae politicae non adverso, 1743 § 1 s 1 ff, § 3 s 4 ff. Se även ett flertal dissertationer under M Asps presidium, främst Asp-Djurberg, De legitima reipublicae gubernatione, ad felicitatem civilem obtinendam, 1734 kap 1 § 1. Om Asp se vidare nedan s 144 f. 37 Dahlman-Koraen, De concordia imperii & sacerdotii in statu civili, 1738 § 2 ff, s 2 ff. Även i dissertationer vid Åbo universitet framställdes doktrinen på samma sätt under 1730-talet. Se härtill Björklund-Mansnerus, De cultu Dei cxterno natura demonstratio, 1731 § 5 s 17 ff, Scarin-Lithovius, De nexu verae religionis et status civilis 2, 1738 kap 3 § 1 s 31 ff, kap 4 § 2 s 41 f. Del 1 hade ventilerats under Grönvalls presidium vid Uppsala univ. Se föregående not. Del två har delvis analyserats i Normann 1963 s 111 not 25. Scarin-Aberg, Circa pietatem philosophiam Hernhutiorum, observationes elenchticae nonnullae, 1752 aforism 10 s 7 f. 79
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=