38 inle riktigl alt 3-inarksregeln gällde alla. Det framgår redan av det skälet alt en hennnafödd trälkvinnas andel i boet blev bälften och inget annat, då en frigiven man icke givit vän- eller morgongåva. Det bör observeras alt ältboren kvinnas morgongåva, då sådan icke givits av ättboren man, var 3 mark och all hon således aldrig, lill skillnad från hemmafödd Irälkvinna. knnde erhålla 1/2 av boet. Då såväl man som kvinna var ältborna erlitdl bnstrim alltid en morgongåva om 3 marks värde. Om morgongåvan givils eller icke givits s[)elade således ingen roll ifraga om storleken. Den var lagligt sett alltid densamma. ^älken omfattning hade då GB 4:2? I kommentarerna till den nnsvenska tolkningen av den äldre ^äistgö)talagen påpekas i anslutning till ÄB 25 att frigiven gifte sig med en hemmabidd trälkvinna, skulle var och en av makarna äga hälften av boet. Jfr G 4:2».^** Delta är rikligt om de inskränkningar som förekommer i GB 4:2 beaktas. Den citerade kommentaren är däremot felaktig, om därmed menas att bemmafiidd trälkvinna gift med frigiven alltid skidle erhålla biilften av boel. Det framgår nämligen av GB 4:2 alt halvparten utgår under fcirulsättning alt — Delta fiirtydligande skidle ju vara rent meningsliist, om avsikten var att halvparten utgick under alla förutsättningar. Det citerade visar istället alt del fanns tillfälle då 1/2 utgick, men också tillfållen då fördelningen var en annan. I den äldre versionen av ÄB återfinnes stadgandet att då frigiven man varit gift till två lotter, d.v.s. 2^3. så skulle morgongåvan gäldas med 1 mark. Då en frigiven man gav hemmafödd Irälkvinna morgongåva alternativt morgongåva och vängava. sa var således morgongåvan 1 mark. Den tolkning av ÄB 25 som gjorts stämmer också helt överens med vad en frigiven man enligt GB 4 ])r skidle ge ältboren kvinna. Då frigiven man gav sin hustru morgongåva, och även hon var »om en ej vängåva eller morgongåva givits». 60 .Svenska landskapslagar serie ä s. 911 not 94. «« VgL I ÄB 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=