159 finns samtidigt en bestämmelse som fastslår, att hnstrnn följer mannens stånd och villkor.^- Detta innebär följaktligen, att en prästänka inte kunde utfå morgongåva, då hon hade barn efter maken. På samma sätt förhöll det sig, då hnstrnn bedömdes äga giftorätt efter stadsrätt, och mannen varit borgare eller ofrälseman i staden. Det förhållandet att hnstrnn i och med giftermålet bevisligen ägde giftorätt enligt stadsrätt innebär emellertid inte med nödvändighet, att hon förlorade sin morgongåva, då hon överlevde maken och hade barn efter honom. Om mannen, för att fa ett exempel, varit borgare, men sedermera flyttat nr staden j)å ett sådant sätt att giftorätten förändrats för honom, så medförde detta att hnstrnn, i enlighet med landsrätten, kiinde behålla sin morgongåva även om barn fanns, sedan maken avlidit.'^ På samma sätt kunde fiirarfskifte efter sin man dela egendomen efter stadzriitt, som avliimnades fcirklarades att ])r;isterståndets j)rivilegier stiiinde överens —. 1 det s\ar med § 4, vilket hittills oekså varit praxis. Det konstateras, att privilegierna inte talade om annat — »iin det. som hörer under comnmnionem honoriim och lagen i gemen tilliigger man och hustru rättighet uti, men ey om det. som hwarken landz- eller stadzlag gifwit mannen eller hustrun rättighet uti sin emellan, nemhligen arfwejord å landet, eller jord före iichtenskapet l(")rwiirfwad.» \Md förhandlingar år 17.34 återtog prästerskapet sina »jjåminnelser». (.Sjiigren, Förarhetena till .Sveriges rikes lag löSfi—173(), del 8 s. 11 f, 1.3.'),) '- Xv lagsamling, feirsta hiiftet, s. 41, (ill t); 1. Xy lagsanding, första luiftet, s. 43, GB 10: 5. Xy lagsamling, första luiftet, s. 43, GB 10: 6. Vid stiindernas gemensamma hehandling år 1731 av (iB 10:6 i 1731 års förslag uppliistes .\hrahamssons inlaga: »Uthaf mans eller hustruns flyttiande ifrån staden till landet eller ifrån landet in i staden giöres hiir en föriindring idi giftoriitt, som man och hustru fiirut haft. ICx deereto juris naturalis följer, at ingen hör hetagas tless en gång wäl och lagligen förwiifwade riitt och riittighet, med mindre den samma sin riitt fiirwärkar eller sig därifrån hegifwer, och som flyttning ahlrig warit förhudin, ey heller kan förbindas, så kan därfiire ingen hetagas dess en gång lagligen förwärfwade rättighet.» Det torde framgå av detta att .\hrahamsson ansåg att hl.a. en honde. som flyttade in i staden, också, enligt fiirslaget, iindrade giftorätt. Det kunde därvid inte giirna röra sig om något annat än en ändring från lands- till stadsrätt. Det framgår också av svaret på .\hrahamssons inlaga, i vilket det påpekades att hustrun vid flyttning eller ändring av stånd har att underkasta sig den lag de sedan kommer att höra under, att denna åsikt om 1731 års förslag var allmän. Denna paragraf bifölls också av ständerna. (.Sjögren, Förarbetena till .Sveriges rikes lag 1686— 1736, del 8 s. 12 f.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=