158 Den motsägelse som synes föreligga, emellan å ena sidan den tredje och å andra sidan den fjärde och femte paragrafen, är skenbar. Bestämmelsen i den tredje paragrafen, att hustru med giftorätt enligt stadsrätt inte skulle utfå morgongåva, då barn fanns, är absolut. Den fjärde och femte paragrafens bestämmelser, om förfarandet då barn finns, avser endast landsrätt. De här refererade paragraferna i 1731 års förslag mötte inget motstånd vid behandlingen inför ständerna åren 1731 och 1734. De kom följaktligen att ingå i 1734 års lag.” Ahnquist påpekar, att 1734 års lag var villkorlig. Enligt honom fordrades det för att hustrun skulle utfå morgongåva då ], att hon —Almquists tolkning av GB 9:3 omfattar emellertid, i den mån den nu giir gällande att detta villkor var begränsat till borgare, inte hela sanningen.® I själva verket stadgas att denna inskränkning gäller för alla hustrur, som äger giftorätt efter stadsrätt. Frågan om giftorätten upptages i det tionde kapitlet i 1734 års lag.*® Som exempel på att den här aktuella bestämmelsen i GB 9: 3 inte varit begränsad till borgare kan den fjärde paragrafen i det tionde kapitlet anföras. Däri förklaras att präster, vare sig de bodde på landet eller i staden, ägde giftorätt till hälften i lösöre, hus och tomt i staden, liksom i jord på landet förvärvad under äktenskapet. Dessa bestämmelser ansluter till stadsrätten.** Det »mannen under livstiden varit borgare i stad. [ saknade barn med den avlidne ' Xy lapsainling. törsta häftet, s. 42. .\lnuinist, .Svensk rättshistoria II. Familjeriiltens historia s. 112. Hatström. Den svenska faniiljeriittens liistoria s. 62. * Xy lagsamling, första liäftet, s. 42. GB t); 3. Xy lagsamling, första häftet, s. 42 f. ’’ Xy lagsamling, första häftet, s. 43. GB 10; 4. För prästeståndets del stadgades vidare att de ej giftes till varandras arvejord på landet eller avlingejorden som förvärvats före äktenskapet. Då GB 10: 4 i 1731 års förslag diskuterades, vid ständernas gemensamma förhandling år 1731. anmiirkte priisteståndet på att denna paragraf stred mot den trettonde paragrafen av prästerskajiets privilegier från år 1723. I den sistnämnda stadgades att prästänkorna vitl arvsskiftet efter sina män skulle dela såviil löst som fast, var det iin var beläget, i två delar enligt stadslagen, ^’id samma tillfälle ui)jilästes .\hrahamssons ai\märkningar över GB 10: 4. Den inledes med följande meningar: sGiftorätt emellan man oeh hustru af presteståndet jiå landet siittes här efter stadzrätt. Uthaf jirivilegio har i)rästeänkia at uti
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=