129 kunnat f^enoindrivas. l]tt tiirnyat framläggande har därför varit föga välbetänkt. Det f()rslag som adeln delgivits torde följaktligen varit ett annat än 1642 ars. Hurudant detta förslag i detalj varit vet vi emellertid inte. Kn jämfiirelse mellan adelns betänkande i sin helhet och den stadga som slutligen utgavs visar, att det nya förslaget som framlagts inte varit identiskt med den slutgiltiga stadgan. I adelns betänkande godtogs den återlösning av morgongåvan, som tVirslaget innehiill. Den som hade mindre gods än 8 pundläster skulle ge efter ftirmåga och efter marketal i rusttjänsten. Föuhättringen fick iute användas för att (ika i gods men väl i pengar eller gidd.'** Det är miijligt att det fcirelagda förslaget innehållit en passus om att morgongåvan kunde ökas genom en fö)rhättring i gods, eller att fiirhättringen omtalas utan att den samtidigt uttryckligen begränsats till penningar, guld, o.s.v., d.v.s. l()söre. I så fall har regeringen hl.a. på detta sätt skapat en kompromiss som skidle tillfredsställa fiirsta klassens krav. Den 14 december meddelades Riddarhuset, att riksens råd hade (iversett bröllops- och klädesordningen, vilken skulle underSHAP s. f, Scliinedeman 1 s. 238 tf. I adelns lietänkande j)åi)ekas, i 1’råga oin lörslaj^ets ])unkt ett, att det var onödigt att så inånga av släkten var när\arande vid trolovningen, .\deln ville också att inget traktainent skulle ges i städerna, sanditligt som de fiirordnar att traktering med måltid kunde ske på landet. Den föriindring som adeln hiir åslundar liar också beaktats i 1()44 års stadga. Kritiken kan fiitjaktligen inte ha riktats mot ett t' ö r slag som överensstiimmer med 1()44 års stadga. 1 sitt tiirslag till punkt () yrkar adeln på att <le enda gåvor som skulle tillåtas var de som hrud oeh hrudgum gav i l(■)räldrars eller lörvanters närvaro. Givandet skulle hiirvid inte ske med någon »solennitet» i kammaren eller på bröllopssalen. 1 1044 års stadga, där den av betänkandet kritiserade punkt (i motsvaras av punkt 5, iir allt »solent» givande fiirbjudet. I fråga om ])unkt 9 godtager betiinkandet bl.a. fiirslaget om åtcrlöscn och storleken. I 1644 års stadga behandlas morgongåvan i punkt 7 oeh överensstämmer inte med vad betiinkandet siiger om återlösen och storlek. Adelns godtagande av jnmkt 10 i förslaget, som behandlar böter, och dess förslag till förbiittring, i fråga om »in([visilion», omiijliggör slutligen att 1644 års stadga framlagts som förslag, och diirefter ograverat godtagits. Punkt 10 saknas nämligen helt i 1644 års stadga. 'O ,SKAP 3 s. 360. !) Ilaiis Petersson
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=