128 »soin han är rijk till.», samtidigt som han menade att den sknlle proportioneras efter rusttjänstordningen.^*^ Adeln inlämnade sina besvär den 27/10. I punkt tvä nämnes 1642 ars stadgeförslag, och man begärde mi en stadga, i vilken det givna mot Icisen sknlle återgå till mannens närmaste släktingar.^^ Den diskussion som förekom synes ha skett i rådet. Det var fortfarande storleken, villkoren och frågan om hisen, som var föremål för intresset. I rådet upplästes också rikskanslerns fiirslag vid fiiregående herredag, och trots att det »discourrerades vidhlöftigen därom» — . kunde man inte nppnå något resultat.^- I drottningens svar av den 20/12 på adelns besvär upptogs morgongåvan till behandling. Del utlovades, all en överläggning skulle ske med riksens råd, angående detta och andra besvär, och att en ordning skidle författas. Den ordningen skulle sedan adeln få tillfälle att yttra sig över.^'^ Vid 1644 års riksdag avgav adeln ett betänkande över det av regeringen fiirfaltade förslaget till stadga om adliga bröllop m.m. Xagot dylikt förslag, utöver det år 1642 framlagda, finns inte bevarat. Ar det då delta som i oförändrat skick tillställts adeln? Det iir mot bakgrunden av det beslut om översyn och liifte om fiirfattande som tidigare gjorts föga troligt. Det talas också i inledningen till adelns betänkande om de punkter som regeringen fiirfattat och — »som sedan äre })åmintte att ylterligere <‘)fversee och vårt hetenckiande deröfver att gifva:» — 1 samma riktning pekar också den omständigheten, att instiillningen till 1642 års stadgeförslag var känd, och alt det inte 14 swp X s. ;t()7. .SR.\P s. LMia f. SRP X s. .'PJ;!. Drottningen begiirde den 28/11 i rådet att lantmarskalken ytterligare några dagar sknlle uppehålla adeln, för att ett hesliit hl.a. angående morgongåvan skulle kunna göras. Inte heller det ledde till önskat residtat. l.SRP X s. 341.) .Stiernmann 11 s. lO.il f, § 1. 20 12 1043. Drottningen fann en skälig moderation av de olagliga morgongåvorna heriittigad, eftersom ett dylikt misshruk i liingden inte hara försvagade utan iiven ntarnunle många av adeln oeh ridderskapet. SR.\P 3 s. 3.')‘).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=