113 in.*’’ Det innebär aft liirbätlringen ieke haft till uppgift att utgöra clen (iverskjutande och olagliga delen av gåvan. Man bar inte behövt tillgripa så subtila metoder för att kunna ge efter eget got t finnande. I själva verket har, fcir morgongåvans del, vid givandet inga (ivre gränser existerat. Det skall samtidigt konstateras, att förbättringen inte enbart förekommit tillsammans med en morgongåva som låg över maximibestämmelserna. Helhetsbilden är betydligt mera omfattande än så. Det har exempelvis ftirekommit att morgongåvan storleksmässigt varit det exakt tillåtna, och förbättringen därefter fillagts.Det torde vara ofrånkomligt att morgongåvan och förbättringen tillsammans stundom inte nått upp till, eller exakt nått upp till. landslagens maximibestämmelser. Kort sagt: alla tänkbara kombinationer torde ha fiirelegat. Det innebär att det förnyade stadfästandet av landslagen år 1008 inte medfiu'de någon förändring i fråga om efterlevnaden, l^rån Ml“]LL:s tillkomst och fram till 1044, d.v.s. då (iB 10 för adelns del ersattes med nya bestämmelser, har lagen inte beaktats. Under de nära 300 år landslagarna gällt, har man inom adeln vid ulstiillandet av morgongåvobreven inte tagit hänsyn till maximibestämmelserna.**-’ llafstrcuns åsikt om förbättringens roll måste, för liden fram till 1044, betecknas som felaktig. FÖBÄNDRIXDAR 1 MORGONGÅVA OCH FÖRBÄTTRING UNT)1-:R TIDFN FRAM TILL OMKRING 1044 Alnupiist har helt allmänt ansett givandet av förbättringen som »ej ovanligt» —■ tid, sedd ur ett större tidsperspektiv, inte riktig. Se kasiiislikcn oeh de där förekDinniande exemplen. Ifråga om de övre riittsinstansernas inställning till de lagligt sett allt för höga morgongåvorna se s. 21(> ff. Midrag till l-'inlands historia s. 13!) nr. 17S, 28 4 lä77. De övre skikten har ju tidigare behandlats j)å s. 09 ff, medan 1044 års stadga i detta avseende granskas på s. 142 ff. Hetriiffande honde o.s.v. oeh deras iakttagande av maximibestiimmelserna se s. 83 samt s. 149 ff. "" .\hn<juist. Svensk rättshistoria 11. Familjeriittens historia s. 111. För det följande se kasnistikens exempel. 8 Ilaus Petersson ."*’ Den beteckningen är emeller09
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=