112 gällt då kvinnan varit jungfru, utan även då hon varit änka. Då bestäininelsen i dylika fall kommit till användning har den utdömda morgongåvan i regel varit 80 mark.®^ Vad som tidigare sagts om skillnaden mellan landslag och appendix då fadern vägrat äktenskap, gäller följaktligen också för denna tolkning av appendixet, d.v.s. då mannen varit den vägrande. ADELNS EFTERLEVNAD AV C,B 10 PR UNDER TIDEN 1521—1044. FÖRBÄTTRINGENS ROLL Därmed torde det vara dags att återvända till den i litteraturen förekommande åsikten om morgongåvans och förbättringens inbördes relation, och den roll som landslagens maximibestämmelser härvidlag har haft.®^ Genom 1608 års tryckning av Kristoffers landslag skedde i fråga om de i giftermålsbalken reglerade beloppen endast de förändringar som appendixet medförde. Den första stadgan, som därefter i något avseende ändrade landslagens bestämmelser, kom först den 17/12 1044.®® Under hela 1500-talet har följaktligen GB 10, vare sig det nu gällt MELL eller KrLL, betraktats såsom skriven lag. För 1000-falets del har förhållandet fram till 1044 varit likartat.66 dock med den skillnaden att appendixet tillkommit. Det framgar av de i kasuistiken förekommande exemplen, att enbart morgongåvan legat (iver, ofta mycket högt över, det enligt landslagarna tillåtna, och detta redan innan förbättringen satts tlarlsson s. 237 f. Thomson, KA 19(>4 s. 26 not 7, s. 27 nof 3. s. 31 not 6. Då morijongåvan angivits här, liar den varit 80 mark. I en resolution, utfiirdad av .Svea hovriitt den ä/12 16.50. har morgongåvans storlek emellertid taststiillts till en gård om 8 tunnor spannmålsränta. (RA. .Svea hovrätts arkiv B II a vol. 22 l'ol. .58 ) Detta motsvarar betydligt mer än 80 mark. Inte heller i delta mål åberopas 1608 års appendix uttryckligen, utan hänvisning sker till guds lag. (R.\. Svea hovrätts arkiv .\ I a 1 vol. 4, 4, 12 16.50.) lAi redogörelse lör denna åsikt och det berättigade i den för medeltidens del har givits på s. 91 ff. Angående tiden efter 1644 se s. 142 ff. Schmedeman I s. 243 f. Senast under 1500-talets slut har KrLL blivit praktiskt taget allenarådande och ,MLLL försvunnit. (Hafström, De svenska rättskällornas historia s. 95).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=