(ia domböckerna 1’rån KiOO-talel var del vanligt, alt hustru, soin liimnals ensam, när mannen var borta i krig, tog sig en älskare, som Hyllade till henne pa gärden. Om mannen sedan återvände, uppslod komplikationer.’ Konsistorieprotokoll från Linkiipings stift fran 1 (iOO-talels förra hälft vittnar om hnr tilltrasslade de äklenskapliga förhållandena kunde hli. då kvinnorna stundom inte visste, om de var iinkor eller ej. Därtill kom att mannen slundom ingick nytt äktenskap i främmande land. Dylika frågor var lika brännande för de kyrkliga myndigheterna i 1 (iOO-talels Sverige som för kurian under korstågen.^ I diktningen har frågan med moliv från Karl Xllis krig behandlats av Snoilsky i »Hemkomsten», som ingår i »Svenska bilder». Snoilskys dikt hör genom sill ämnesval till de tidlösa i litteraturen. Sett ur kurians synvinkel var llOO-talels Sverige ett barbariskt land. iinnu oemottagligt lor den kanoniska äklenskapsrätlens viilsignelse. Denna ])åvedömels uppfattning om del avlägsna Sverige, beläget i den viisit'rliindska kulturens griinsområde. kommer till uttryck i den andra av de båda niimnda påvebullorna från -Alexander 111. Dåvebrevet. som anses härriira från åren 1171 eller 1172. iir denna gang sliilll till ärkebiskopen och hans lydbiskoj)ar -- Sverige hade ar 1 löf blivit en egen kyrkoprovins.** 1 denna innehållsrika och i skilda avseenden betydelsefulla skrivelse siiger sig |)åven ha blivit smiirlsamt berörd av underriiltelsen. alt i Sverige grova brott florerar. Ilan nämner, att kvinnor mördar sina egna barn. alt incest bedrives samt all en del ])ersoner beblandar sig med djur (Iidelag). Dessa avskyviirda brott bör sirat las med särskilt sträng botgöring. De. som mördar sin egen avkomma eller andra nära anförvaider eller bedriver otukl med sin mor. dotter, syster- eller brorsdotter, son- eller dotterdotter eller beblandar sig med djur. skulle, om de inte var tyngda av ålder, sjukdom eller armod, nödgas all inställa sig i Rom och besöka de heliga apostlarna Pelri och Paidi helgongravar {liiuiiut). på del alt de i sitt anletes svett och genom resans vedermöda skulle undgå den högste domarens idvs. (liids) vrede och vinna hans barmhiiiiighel. Påven säger sig vidare med bitter smärta ha förnummit, att troende lekmän \fi(lclcs laicos] ingår iiklenskap på ett icke krisl-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=