KAP. 10 TIDIGA PÄVLIGA FÖRSÖK ATT REGLERA SVENSK ÄKTENSKAPSRÄTT Ännu i Graliani dekret är vigseln endast en välsignelseakl. Äktenskapet var giltigt även utan kyrkans medverkan. Detta hindrade inte, alt kyrkan redan tidigt målmedvetet inriktade sig på att göra vigseln till den enda rättsgriindande formen för avslutande av ett äktenskap. 1 denna kyrkans kamp för sina intressen utgjorde vad de germanska folken beträffar giftomannaskåpet med dess fasta förankring i ättesamhället det förnämsta hindret. Vad kyrkan därför i första hand arbetade på var att undantränga det hedniska giftermålet och ersätta det med vigseln. Källorna till äktenskapsrättens historia hire landskapslagarnas tid är f()r Sveriges del fåtaliga och består huvudsakligen av de redan nämnda påvebullorna. En del av dessa skall här uppmärksammas med huvudvikten lagd på deras eventuella inflytande ])å landskapsriitten. Den betydelsefidla resa, som den påvlige delegaten kardinal Nicolaus (Breakespear) Albanensis åren 1152—1154 gjorde till de nordiska länderna —däribland också till Sverige —är härvidlag av visst intresse. 1 tvenne påvebrev från år 1154. det ena till knng Sverker och Sveriges främsta män. det andra till biskoparna, åläggs adressaterna att ställa sig till efterrättelse de statuter, som kardinal Nicolaus, sedermera påve under namn av Hadrianus utfärdat.^ I den förstnämnda av dessa bullor talas det om bestämmelser angående äktenskapet, dc nuitrimoiiio, som Nicolaus skulle ha givit under sitt Sverigebesök, tyvärr utan några närmare uppgifter. Eiire resan till Sverige hade Nicolaus besiikt Norge. De statuter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=