181 (lenteniol den här tecknade bakgrunden förefaller det sannolikt, att kyrkan i Uppland helt enkelt inte lyckats genomdriva sina krav på att de äldre bestämmelserna i Upplandslagen utbyttes mot att dopet blev villkor f()r arvsrätten. Denna rättsregel innebar i själva verket ett tvång att dftpa alla barn och skidle ba betecknat en seger f()r kyrkan. Det vore av intresse att om miijligt få utrönt buruvåda ocb i vilken utsträckning tagbudet angående dopet som villkor l()r arv tillämpades i rättskipningen, sedan det influtit i landslagarna ocb stadslagen. Ett säkert belägg utgör den arvsprocess, som ffirdes mellan Ho .Jonsson ocb hans avlidna hustrus bröder, sedan ett levande gossebarn skurits ut ur den dikia moderns kropp. Det såväl rätts- som kulturhistoriskt intressanta målet har behandlats i annat sammanhang (ovan s. 130 f.). Även om de medeltida lagarna inte innehåller något om uppskärande av dikl kvinna under förbandenvarande omstiindigbeter. sfår domen i malel i överensstämmelse med det här citerade lagbudet Ärvdabalken 4 i Magnus bb*iks.sons landslag. Harnets fränder, i detta fall mödernefränderna. hävdade, att barnet aldrig varit vid liv. Men de män ocb kvinnor, som varit närvarande vid ingreppet, intygade att anviinda landslagens ord — »alt barnet var fikt levande ocb fick kristendom». Domen utföll därtT)!' så. att barnet ärvde sin mor och fadern, Bo .Jonsson, sitt barn. för Urån J)anmark finns det en liknande arvsprocess, som med tanke på frändskapen mellan dansk ocb svensk lagstiftning i bitbörande ting förfjiinar alt bär återgivas. Målet handlades vid två tillfällen löOl 1092 av riksrådet i närvaro av Christian IVpersonligen. Liksom beträffande Ho .Jonsson riu'de det sig inom sambällets Ji()gsta skikt. J fråga om dramatik ocJi detaljrikedom liimnar domslolsprotokollen intet (ivrigt alt (inska. lai adelsdam fru Ju'inegard (lyldensfierne hade strax efter mannens död fcitt ett gossel)arn. luiligt hennes egen uppgift hade sonen »levande fått dop ocb kristendom» men hade efter ett fåtal dagar avlidit, llon fcirmenade därf(')r alt mannens Jordagods Hjiirnsbobn var hennes rättmätiga arvegods. Mannens arvingar gjorde emellertid gällande, att barnet aldrig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=