180 bort sin otrogna maka från hemmet och från hennes laglott i hoet ijfr VgL 1 GB ö).-** Någon reciprocitet beträffande mannens äkteiiskapshrott omtalas icke —naturligt nog, då den äldre germanska rätten med äktenskapsbrott endast avsåg kvinnans otrohet. 1 själva verket har Upplandslagen inte hunnit längre. Unligt Kyrkobalken (lö:3) skulle böter till biskopen utdömas vid horsbrott, men i Arvdabalken (öl finner man lagbnd, som också de bar sina rötter i hedniskt-germanska seder. Ertappade en man en annan man i säng med sin hustru kunde han saklöst på stället dräpa dem båda. Om hustrun på samma sätt ertappade en annan kvinna i den äkta sängen tillsammans med sin man kunde hon på stället diida rivalen (men ej sin man!).-’ Det är att märka, att Upplandslagen jämfört med den ungefär samtidiga Yngre Västgötalagen företräder en skiirpning i reaktionen mot brottet, då äktenskapsbryterskan enligt den förstnämnda lagen med livet kunde fa sona sin otrohet. Det behöver knapjiast sägas, att dylika rättsseder stod i den skarpaste kontrast till kanonisk rätt och den av kyrkan fiirkunnade ömsesidiga trohetsplikten makarna emellan. Den kanoniska rätten innehåller i Gratiani dekret ett direkt fiirbud fiir mannen att dräpa sin otrogna hustru.-^ Inte heller när det gäller formerna fcir äktenskapets ingående, kommer det kyrkliga inflytandet till synes i Upplandslagen. Kyrkan eftersträvade att med undanträngande av det gamla germanska giftermålet göra vigsel föregången av lysning till den rättsgrundande handlingen vid ingående av äktenskap. 1 Ostgiitalagen hade man självklart genom påverkan av kyrkan —kommit så långt, att vigseln blivit obligatorisk. .läinför man Östgötalagen med Ui){)landslagen. finner man, att dennas Kyrkobalk visserligen nämner både lysning och vigsel, men alt vigsel inte här som i Östgötalagen är påbjuden. Enligt Upplandslagens Ärvdabalk 8 ingicks äktenskapet i de gamla hedniska formerna utan biträde av präst eller kyrka. Giftomannen gav bort sin dotter enligt den formel, som redan i indoeuropeisk tid inleddes med orden: »,Iag giver dig min dotter». ,\tt formeln avslutas med de intetsägande, utan tvivel senare tillagda orden: »I Eaderns. Sonens och den helige ,\ndes namn», iiiulrar ingenting i sak.-”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=