170 å andra sidan lagrum, där dopet förbigås och som (iverensstämmer med Upplandslagen. Härigenom uppstår en viss motsättning mellan olika lagrum. l-]nligt Södermannalagens Kyrkohalk 9 (jfr ovan) skulle endast det d(")pta barnet taga arv. Men samma lags Arvdabalk 3 innehåller ett lagrum, som (iverensstiimmer med Upplandslagens regel lAB 11:1) om bur en mor till ett j)ostumt fött barn sknlle taga »sonarv» efter detta. Ingenting sägs bär om dopet, det räckte med vittnesbcird om att barnet var levande fött. Denna regel finns också i Västmannalagen (AB 12:4). som här följer I pplandslagen utan att nämna dopet, trots att samma lag — t.o.m. samma balk (AB 10) —säger, att det barn. som får dopet, skall taga »arv och orv». S()dermannalagen finner frågan vara av den vikt. att den också uppmärksammar det fall. att hade moderii och barnet dör men ladern lever kvar iAB 8:4). »Xu diir motlern fran sitt barn och fadern lever efter henne. Då säga miidernefränderna. att barnet ej var f()tt levande, eller alt det dog fiire modern: det skall sfa till vittnesbiird och ed av de kvinnor, som voro inne. da barnet finldes. Sedan skall bonden värja arvet med tolv mäns ed och han skall själv sta i hireden. Då skall ofri kvinnas ed gälla lika väl som Iri kvinnas.» Kunde bonden alltså skaffa vittnesmål från de kvinnor, som var närvarande vid bidseln. samt tolv edgiirdsmän. som var villiga att gå i god f()r sanningen i deras vittnesmål, hade bonden riiddaf arvet, som genom barnet leddes till honom. »Har ej bonden sådana vittnen, kan han ej styrka rätt till detta arv», säger lagen slutligen. ^411koret fiir moderns resp. faderns rätt till arvet, var alltså enligt detta lagrum endast, att barnet var levande fcitt. Hela detta invecklade förfaringssätt med vittnen och edgärtlsmiin. som skulle styrka, att barnet var levande fött. förefaller, sammanstiillt med Kvrkobalkens bestämmelser, (iverfhidigt. Del borde ba räckt med vittnesmål, att barnet kan man tycka var dcipt. Den bristande samordningen mellan de båda balkarna finner sannolikt sin fiirklaring i alt de återge olika skeden i rättsut- \ecklingen. där Kyrkobalken i detta fall representerar det yngsta.'’ Fiir alt återgå till Västmannalagen (iverensstämmer (som visats genom parallelltrycket ovan s. I(i7) ett lagrum i Arvdabalk(‘n 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=