169 viilsknpal och lullj'anj'et, det skulle ha »horn och hår. drai^a andan nt och in». Under hednisk tid hade fadern rätt att sälta nt sitt harn i vildmarken att fiirgås. Vad det misshildade barnet beträffar står den äldsta norska kyrkorätten fastän kristen ännn kvar på denna ståndpunkt. Det svårt vanskapla barnet ansågs som den ondes avftkla. oemottai'lii^l för dopets välsignelse. Det skulle ftiras till en ohelig plats, fjärran från människor och djur. .som detta demoniska väsen annars kunde skada.'’ (Se nedan s. 206 ff.) Mot den hakgrnnden har man anledning fråga sig hur Dalalagens Kyrkobalk 6 tolkades av kyrkan själv, omharnet kom till världen levande men ofullgånget, ulan naglar och hår. eller misshildat. F()r all harnet skulle vara arvsherälligal skulle del eidigl del anf()rda lagrummet i Dalalagen uppfylla två villkor: det skulle vara livsdugligt och del skulle vara döpt. Upplandslagen uppställer som vi sett endast det fiirslnämnda villkoret. Anmärkningsvärt är. att tadigl Dalalagen också ett barn. som vid födseln var så svagt, all del måste få nöddop, hade rätt till arv. Den muntliga lagsagan iir i vårt land äldre än kristendomen. 1 en så betydelsefull fråga som arvsrätten efter ett barn. som dog kort efter fö)delsen. måste det tidigare ha funnits en regel, som grundade sig på andra principer än dopet. Att denna regel i stort sett måste ha varil identisk med Upplandslagens bestämmelse om att ett barn. som var levande fiitt. också var arvsberältigal. är sannolikl. 'Falrika j)aralleller ur andra icke-svenska. äldre germanska rällskällor från skilda håll här vittnesbörd om att så verkligen varit fallet. M återkommer till ämnet. Det har i del f(>regående framhållits, att gö)lalagarna i sin inställning till dopet och arvsrätten är helt entydiga: utan dop ingen arvsrätt. Vi har också sett hur Upplandslagen ger uttryck åt en annan uppfattning: ett barn, som kommit levande till världen var arvsberättigat, dopet nämnes ej. Av de övriga svealagarna är Dalalagen den som slår giHarälten närmast. Såväl Södermannalagen som ^"ästmannalagen är emellerlid i sin utformning av lagbuden inkonsekventa. båda lagarna niimner visserligen dopet som villkor för arvsrätten men upptager
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=