126 arvinge visserligen rätt alt fara till änkans gård före den trettionde dagen men endast för alt övervaka att ingenting av vad som tillkom honom förfors. Den trettionde dagen skulle själamässa över den döde hällas och denna liksom begravningen skulle änkan ombesörja med arvingens »råd». Men före den trettionde dagen hade han ingen rätt att taga ut något av arvet. Först efter den trettionde dagen skulle alltså arvskiftet ske. Därvid skulle änkan först och främst ur det oskiflade boet utlämna den döde mannens enskilda lösegendom: hans svärd, hans hästa häst med sadel, hans harnesk och en bädd med kuddar och lakan etc. iI: 22: 4). Besliimmelsen förtjiinar att hiir återgivas, eftersom den i sina huvuddrag finns i de svenska medeltidslagarna. där det i Magnus 1-h'ikssons landslag (dB 17) heter: »Då tager bonden hirst sin säng. som förut är sagt. sin bästa häst. sadel och sina vapen» etc. Orden »som hirut är sagt» syftar på föregående lagrum, där det om sängen heter: »den hästa, med allt som därtill hör: bolster, lakan, huvudkudde och åkläde».^ Kunde alltså enligt Sachsenspiegel mannens arvinge före den trettionde dagen inte göra ansprak på att utfå arvet, kunde å andra sidan inte änkan före denna dag begära alt få sin enskilda egendom. sin »gerade» (dvs. den personliga lösegendom, som tillkom henne) och sin morgongåva, utlämnade il: 24: 1. 3).^ Att livet så vitt nuijiigt trots husbondens bortgång ostiirt skulle löpa vidare understrykes av bestämmelsen, att änkan skulle få ha kvar sitt husfolk, som under trettio dagar skidle avlönas av boets tillgångar (1: 22: 2). Sachsenspiegels och jutska lagens bestämmelser om att barnlös änka skulle få sitta kvar i boel till den trettionde dagen — men ej längre —motsvaras i Äldre Västgiitalagen av andra hireskrifter. hon ej havande måste hon hire »laga fardag» liimna sitt hem. Hade hon en gård, som var hennes enskilda egendom, skulle hon flytta till denna (AB Iti. 18). Fardagarna. flyttningsdagarna, var enligt västgötarälten fyra: tolfte dag jid. kyndelsmässan (2 febr.), fastlagssöndagen och midfastan ifjärde s(indagen i fastanI. Dessa flyttningsdagar måste också iakttagas av bondens landho och gällde alltså inte endast för änka.^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=