RB 20

125 änkan hade rätt till underhåll av boets tillgångar från mannens dödsdag till fostrets förtidiga framfödande. De svenska medeltidslagarnas föreskrifter angående barnlös änkas rätt att en viss tid efter mannens död få stanna kvar på sin gård, om hon uppgav sig vara havande, visar en slående likhet med motsvarande lagrum i tysk men framför allt dansk rätt. Delta gäller särskilt Äldre Västgötalagens föreskrifter. 1 den jutska lagen (I: 1) sägs det sålunda till alt börja med uttryckligen, alt ett barn skall laga arv. om det är döpt, eljest icke. Om en kvinna säger, att hon är med barn, sedan hennes man diitt, fortsätter samma lag il: 3), skall hon sitta kvar i boet i tjugo veckor utan att detta skiftas. Sedan skall »goda kvinnor» undersöka och avgiira hur härmed förhåller sig. Finner dessa, att hon är med barn, skall hon få sitta kvar i boet, tills barnet är fött. Men lodes barnet så långt efter faderns död, alt det gott kan bevisas, att del icke är den döde äkta mannens barn, skall hon först ersätta allt vad hon tagit ur boet sedan den trettionde dagen efter mannens död. Hälften av boet fick hon behålla —barnlös änka hade enligt dansk medeltidsrätt giftorätt i halva boet — den andra hälften skidle utlämnas till mannens arvingar. De rätta arvingarna skulle tillsammans med gode män och hennes fränder tillse, att hon icke förödde boet genom vanvård eller avhände sig sådant, som icke tillhörde henne, ty hon fick icke bortsälja mer än vad hon behövde till sitt underhåll och till husfolkets avlöning. ^ I dessa lagrum finns det dock en bestämmelse, som skiljer sig från de svenska lagarnas och som är värd att uppmärksammas. Det iir föreskriften, att änkan under alla förhållanden, vare sig hon var med barn eller inte, skulle få stanna kvar och ha sitt underhåll av gården till den trettionde dagen efter mannens död. Här toreligger utan tvivel påverkan från tysk rätt, där denna eller liknande bestämmelser om den trellit)nde dagens betydelse ur arvsrättslig synpunkt spelat en stor roll ända in i modern tid. Den var under medeltiden spridd över bela Tyskland och kan ledas tillhaka till Sachsenspiegel, där den förekommer första gången.- Enligt Sachsensi)iegel (Landrecht 1:22:1) hade mannens

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=