RB 20

107 plats i den kanoniska rätten. Etter sin tronbestigning 1159 upptog Ale.xander III rättsreglerna om sponsalia de futiiro och sponsalia de presenti i den kyrkliga lagstiftningen. Ett äktenskap i den förstnämnda utformningen, som inte följts av copula carnalis, kunde under vissa förutsättningar upplösas. Det motsvarade närmast den germanska fästningen, trolovningen, varmed dock inte är sagt, att de båda akterna var identiska. Hade äktenskapet ingåtts genomverba de presenti, var det i princip oupplösligt. .\lexander knöt dock an till den äldre kanoniska rätten i Gratiani dekret med dess framhävande av copula carnalis betydelse för ett sant äktenskap.'* Hade avtalet ingåtts genom verba de futuro och följts av copula carnalis, var det ett rättsgiltigt äktenskap enligt Alexander. Denna tes hade en stark förankring i kyrkans lära, eftersom den direkt vilade på bibelns uppfattning, att mannen och kvinnan genom den kroppsliga föreningen blivit ett kött. Alexander HI:s regler om sponsalia de futuro, resp. de presenti togs år 1234 upp i Gregorius lX:s dekretaler.^ Alexanders uttalanden vid olika tillfällen stämmer dock inte alltid överens. I en av sina bullor menar han. att ett äktenskap var oupplösligt genom uttalande av orden »accipio te»,^ i en annan tillägger han, att detta inte var tillräckligt. Hade det inte därutöver ingåtts i högtidliga former —offentligt infiir församlingen och trovärdiga vittnen — kunde det upplösas.** överhuvud präglas Alexander HI:s äktenskapsrätt av en viss osäkerhet, som inte gör det lättare att söka sig fram i den kanoniska rättens irrgångar. Därtill kommer att bestämmelserna i litteraturen tolkats olika." Man kan fråga sig, om någon del av kanonisk rätt är så motsägelsefull och så svårbemästrad som just äktenskapsrätten. Med vilken kraft Innocentius 111 på laterankonciliet 1215 ingrep i fråga om äktenskapsrätten har visats i det föregående. Men redan dessförinnan hade han genom sina bullor anslutit sig till läran om sponsalia de futuro och sponsalia de presenti. Också enligt Innocentius var copula carnalis nödvändig fiir ett sant och oupplösligt äktenskaj). hai skrivelse från Innocentius 111 till ärkebiskop Andreas Sunesen i Lund åskådliggtir hans uppfattning på äktenskapsrältens område och är särskilt ägnad att belysa hans inställning till copula

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=