102 skap högtidligen skall ingås inför församlingen, in facie ecclesie.^ Prästen skall säga: den som känner till något hinder som gör, att dessa personer inte kan förenas genom äktenskap, skall under lysningstiden framställa detta och erbjuda sig att under denna tid styrka det.» Endast i vissa undantagsfall kunde äktenskapshinder anmälas också efter lysningstidens utgång. 1 fortsättningen av stadgan förmanas lekmännen med skärpa och enträget att inte fira bröllopsfest. förrän kyrkan inför församlingen givit sin välsignelse åt förbundet. Den sistnämnda bestämmelsen riktar sig mot den folkliga sedvänjan att fira bröllopsfest utan kyrkans medverkan. Med tanke på hur svårt lysning och vigsel hade att slå igenom kan man betvivla, att dessa tidiga kyrkliga rättsregler efterlevdes.^” Anmärkningsvärt är att skarabiskopen i dessa statuter inte föreskriver något straff för den som inte åtlydde föreskrifterna. Det finns emellertid utöver de båda nämnda stadgorna synodalstatuter, som antages ha tillkommit under hans tid som biskop (1278—1317) och alltså rimligtvis under hans medverkan.“ Om denna förmodan är riktig må här lämnas därhän. Statuterna, som är anonyma och odaterade, uppvisar frändskap med Yngre Västgötalagen —dock inte i nedan citerade delar —och är under alla förhållanden på grund av sin höga ålder av största intresse. Statuternas bestämmelser om äktenskapets ingående, återges här i översättning (från latin): »Äktenskapet skall firas med heder och vördnad inför församlingen, icke med skratt och skämt, på det att det icke må föraktas. Innan det äger rum, skall det kungöras under tre söndagar eller festdagar och prästen skall vid hot om exkommunikation undersöka behörigheten hos den brudgum och brud. som skall förenas, och dessförinnan djärves ingen ingå äktenskap. Prästerna skall ständigt hindra lekmännen ifrån att ömsesidigt lova att ingå äktenskap med varandra, innan de kommer inför prästen och på tillbörlig plats, det är framför kyrkodörrarna. Beträffande vigseln {in niiptiis) skall det förbjudas att göra trolldomskonster och illgärningar, varigenom de söker dölja kiitfslig skyldskap eller andra äktenskapshinder.» Ingen präst —heter det vidare—må djärvas att i ett tvivelaktigt fall åvägabringa ett äktenskapligt förbund utan att ha rådfrågat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=