94 På fjärde laterankonciliel 1215 hade —som omtalats i det föregående — lysningen gjorts till villkor för erhållande av vigsel. Och i en skrivelse av den 5 april 1216 hade Innocentius 111 ålagt den svenske ärkebiskopen och hans lydbiskopar att övervaka, att bestämmelserna efterlevdes. Flertalet av de svenska landskapslagarna har också påbud om lysning. Undantagen är den Aldre Västgötalagen. som ingenting nämner om vare sig lysning eller vigsel. De utförligaste l>estämmelserna finns i Upplandslagen (KK 15: 2). där det heter: »Nu vilja man och kvinna sammanvigas: de skola säga till sin socken- ])räst. Prästen skall tre söndagar i kyrkdörren kungöra, att dessa hjon äro fästa enligt landets idvs. landskapets) lag och att de vilja efter kyrkans rätt sammanvigas. Om någan kommer inom lysningstiden. som känner något hinder i detta mål genom [k(")ttslig) frändskap eller andlig skyldskap eller genom att hon eller han varit fäst vid någon annan, eller ock om någon känner någon annan sak. som kan hindra hjonelag. då får prästen ej sammanviga dem. förrän detta mål är prövat. Komma inga hinder inom den lysningstid. som nu är sagd. då må prästen sammanviga dem, och ingen som hörde, att prästen lagligen lyste, må hava rätt att sedan föra talan i detta mål. ^5■icker någon klander mot detta hjonelag. sedan det är lagligen lyst eller sedan fästehjonen äro vigda. h()te han se.x marker; två marker tage konungen och två biskopen och två målsäganden. om hjonelaget diimes att stå fast.» Liknande bestämmelser återkommer i övriga landskapslagar. Prästen skulle tre simdagar stå i kyrkodiirren och fråga sig för, om något hinder fanns för fästehjonen, så att de inte lagligen idvs. enligt kanonisk rätt) kunde leva tillsammans, heter det exemjjelvis i Dalalagen (KK 7) och 5’ästmannalagen iKK 20). S<)dermannalagen (KK 15) har här ett tillägg, som inte finns vare sig i Upplandslagen eller andra landskapslagar. Den säger nämligen, att prästen, sedan han lyst, skall spörja vem som är rätt giftoman. en bestämmelse, som återger inhemsk rättsuppfattning. Upplandslagens föreskrifter om lysningen som nödvändig f(‘)r vigseln återkommer i ritualen. Att sedan inte alla ritual nämner lysningen är betydelselöst. Den var obligatorisk enligt kyrkans rätt. De utförligaste och klaraste bestämmelserna har Ahoritualet. Det heter diir liksom i Upplandslagens kyrkohalk. att innan l)rud
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=