RB 2

9 somliga hävda, att det har skett under Inge II och andra^ under Ingield. Jag tror att de varit samma person, att ett misstag skett på grund av namnlikhetcn eller ock att det har kuimat ske under bådadera, i det att de hava påbörjats under den ene och på något sätt fullbordats under den andre, alldenstund de regerade med blott sjutton års mellanrum. Trovärdheten är emellertid härvid störst för Ingeld eller Ingevald (båda uttryckssätten finnas) icke blott på grund av konung Birgers vittnesbörd^, utan också därför att de flesta laghandskrifterna ange sig vara skrivna i Birka, som under Ingield var konungasäte och stod i blom. higield använde hjälp av landskapsdomaren Viger Spa, Upplands dåvarande frejdade lagman; efter denne fick lagen sedan namn, mera än efter konungen själv, så att den kallades Vigers Flucka, Vigers flockar. Den var i bruk i om- Viger Spas kring 400 år. Den nedskrevs nämligen kort efter Karl den stores tid, då vårt folk ännu icke hade omvänts till kristendomen. Sedan evanflockar geliets ljus hade kastat sinastrålar, rensades denavde kristna konungarna 10 i fråga omdet som smakade avgudadyrkan eller hörde till tyglandet av det vilda folkets råa seder; berömda i detta hänseende äro Erik den hehges. Karls, Knuts, Birger Jarls, Magnus Ladulås’ lagar; Erik den helidessa konungar hava svearna att tacka för tillägg till sin rätt ända fram till Birger Magnusson, under vilken den första lagrevisionen ägde och hans efterträdares lagar rum, ar 1295. Kort förut började även våra goter [o rgötar] att ordna sina lagar Lumbers lagar och sedvänjor med hjälp av landskapsdomaren Lumber, efter vilken de även fmgo sitt namn. Att det skedde, medande hadeegnakonungar, är tydhgt av den lidelsefullhet, som hos dem framträder mot svear och daner, deras grannar på ömse sidor. Därjämte bör anmärkas, att varje landskap hade sina egna lagar och särskilda lagböcker, vilka Landskapsvisserhgen i det mesta överensstämde med de övriga, men i mycket Lgar gingo isär. Att behålla dessa ohkheter syntes dem stå i överensstämmelse med friheten, och för den skull begärde de stadfästelse av konungen i vissa fall i stället för en onödig, ringaktad och förbisedd [ortidigare stadfästelse], vare sig nu konungarna i okunnighet omsin rätt eller på grund av att en osjälvständig valts till konung icke reagerade däremot eller sakläget var sådant, då varje landskap hade sin ^ Konung Carl IX:s interpolation i Företalet till Upplandslagen i 1607 års editio princeps; se härom senast Axel Nelson i Rättshistoriska studier, Bd 2 (1957), s. 59 not c. * Dvs. Carl IX;s i föregående not omnämnda interpolation.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=