8 först under det 13 :e århundradet upptecknades i skrift, äro vi sa av våra lagar samtidiga med dem, vissa mycket äldre. Ty vi hava haft skrivna lagar i det 12 :e, ii :e, ja t.o.m. i det 10:e århundradet, sås. m klart kan uppvisas. För att avsluta detta stycke om upphovsmännen till våra lagar, fjjmas få riken och stater, somhava någon bestämd upphovsman att tacka för sina lagar såsom spartanerna Lycurgus, atenarna Solon, kretensema Minos; de flesta lagar hava ett dunkelt ursprung. Någon nedärvd sedvana, konungens skön eller folkets beslut övergingo nämligen att bhva lagar, vilka, sedan statsmakten hade stadgats, erhöllo tillskott, somicke kunde tillskrivas en enda. På detta sätt är det sannohkt, att även våra lagar hava tagit sin början, vadan det icke är nödvändigt att på en så lång omväg genomAsien, Grekland eller Spanien söka vår rätts vagga. Skick och bruk, somhade införts med folkets tysta samtycke, gällde länge som lag, och —som Tacitus^ så sant säger: Hic boni mores plus valuerunt, quam alibi bonce Leges. Dessa sedvänjor gällde visserHgen som lag före den skrivna rätten, men utgjorde också materialet för rättsupptecknandet, och att utforska deras ursprung är mycket svårt, med hänsyn till denlånga tidsrymden och frånvaron av civilisation. Härtill kommo, som förut är sagt, folkets beslut och konungarnas påbud, vilkai nyaoch tveksammamål icke kunde fastställas avsedvanan. Konungens ord gällde oftasomlag, gällande var även vad folket hade beslutat, understundomäven utan konungens samtycke, och därjämte synes man också hava lånat icke litet från grannarna och anpassat det efter sina behov, något somklart anges av konung Birger Magnusson i Företalet till Upplandslagen. 9 När lagarna först nedskrevos, voro de mycket konstlösa och enkla, skrivnarättens g^J^na som fordom^ i Rom ursprung Jura dabat populo, posito modo Preetor aratro^ och sådana som Olavus PetrP betygar sig hava sett våra lagar vara. Men när dessa hava börjat nedskrivas är ännu icke avgjort, i det att Våra lagars ursprung 8 När rätten nedskrevs ^ Tacitus, Germania kap. 19. »Kraftigare verkan hava där goda seder än annorstädes goda lagar.» Övers, av P. Persson, 1929. * Den latinska textens enim, ’ty’, ’nämligen’, somhär är föga lämphgt, är en förvanskning av olim ’fordom’, som också mycket riktigt står på parallellstället i det av Almquist (i hans ovan s. 5 not I nämnda arbete, 1934) tryckta äldsta bevarade utkastet, s. 38. Sammaförväxling av olim och enim förekommer även på flera andra ställen. ® OviDius, Fasti, I, 207: *pretorn stiftade lag för sittfolk, nyss hemvändfrånplogen». * Olavus Petri, En Swensk Cröneka (i Olavus Petri, Samlade skrifter, Bd 4, 1917), s. 44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=