103 efter tidsförhållandena. Västgötalagen’ bestämmer den till två örar guld eller två mark silver. Tingssammanträde krävdes emellertid för den skull, att den frigivnes frihet skulle bliva känd av alla. Ty ägaren borde vara närvarande och avhända sig honom, eller omhan själv var frånvarande, skulle edgärdsmän beediga, att det skett med ägarens vilja och samtycke. Men om ägaren, sedan priset erbjudits, drog sig undan från att frigiva honom, hänsköts saken till högsta landskapstinget, vid vilket friköpame skulle med edgärdsmän bevisa någondera av de omständigheter, kringvilka meningsskilj aktigheterna huvudsakligen synas hava rört sig, nämhgen antingen huruvida trälen stode i sådant blodsförvantskap, att han bordefriköpas: At han them, swa nidiomnär, och knämkunnugher^, attheagahan lösa ilaghmanna. Eller att han verkligen friköptes till enfri ätt och icke till en ny träldom: At wir lösumhan, til kyne och kundra manna. Eller att han friköptes för egna medel och icke för trälens sparpengar och medel: At thär war frända fää, och egh hans fää och ey widergiäld hans fä är.^ Det var härvid likgiltigt, huruvida friköparna eller den friköpte lämnade bevisningen; bäggedera kunde föra processen. Efter lagens föreskrift tilläts också han själv att bevisa antingen att han frigivits med ägarens samtycke och välvilja. At han war atleddir medh luwi ochjaqwäde rättz ägande^ eller att han friköpts med släktingarnas pengar och ed, at han war löster medh fää och fränder Edhe.^ För att gynna friköpen medgavs dem, som kämpade för friheten, att bevisa sin talan med sexton, åtta, ja t. o. m. fyra edgärdsmän, vilket —somtiderna då voro —icke skulle hava varit svårt att prestera för dem, somkämpade mot friheten, ther giffz wald och witzord, thär sig will giöda.^ Men omnågon varit fri och icke någonsin träl, gällde dock för honom vid fråga om hans samhällsstånd icke blotta presumtioner, så framt han icke dessutombevisat, att han till sin levnadsställning aldrig StiernhöÖk skriver felaktigt »kunniger». * Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 17: »att han är demså nära i ätt och förbunden i frändskap, att de hava rätt att lösa honomi fria mäns lag»; »att ’vi lösa honom tiUfrändskap och fränders lag’»; »att det är hans fränders gods och ej hans eget och eJ vederlag för hans eget gods.» Övers, av E. Wessén, 1933. * Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 25: »att han har bhvit ättledd med rätt ägares lov och samtycke.» Övers, av E. Wessén, 1933. * Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 25: »att han har bhvit löst med gods och fränders ed.» Övers, av E. Wessén, 1933. ® Upplandslagen, Köpmålabalken kap. 3: »då har den vitsord, som vill styrka sig vara fri». Övers, av E. Wessén, 1933. 222
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=