102 till, må husbonden icke tillträda arv, men ominga äro överlevande, vare han arvinged Men för att andras trälar skulle kuima frigivas, måste först priset erläggas. Följande var det andra sättet, på vilket trälar kunde eller rent av borde köpas eller friköpas, för den händelse de ägde släktingar på fädernet; det var nämligen en vanheder och en skamför en fri ätt att se eller tåla någon av sina anhöriga i träldom, och för att köparna icke skulle tyngas av allt för hög värdering från ägarnas sida, blev för att underlätta frigivningen priset bestämt icke genom parternas eget avgörande, utan genom lag; friköparna borde därvid betala av sina egna tillgångar, icke av trälens sparmedel. Bland friköparna kunde icke heller få inräknas vare sig en kvinna, med vilken trälen haft en sexuell förbindelse, eller en frigiven eller en, som själv blivit friköpt. Friköp tiden, men kunde medgivas, om man i dens ställe, somskulle friköpas. Tillvägagångssättet vid friköpet eller frigivningen var följande: först pålystes saken, rätt till frihet tillerkändes trälen, priset utfästes till ägaren, och tingssammankomsten om saken kungjordes. Wilia fränder sin vr annödugh stad lösa, ta skulu ther a han manhelgd lysa, fä firi han biuda och ting stämma^: härigenom åstadkoms, att medan hans frihet ännu var oavgjord, intet skedde, somkunde skada hans rätt. Omnämhgen under tiden ägaren begick något mot honom, blev detta bestraffat såsom begånget mot en fri man, på samma sätt som också, för den händelse trälen under tiden begått någonting, icke ägaren, utan de, som skulle friköpa honom, voro skyldiga att gälda hans skuld. Därefter erbjöds köpesumman på det utsatta tingssammanträdet, ty utan att den förelåg, var intet avgörande träffat. Denna varierade emellertid såsom förut är sagt allt ^ »En ättledd man har bamav äkta hustru eller [bamsomhan] vidgått på tinget, då skall det taga arv efter honom och icke den som ättledde honom. Finnes son eller dotter, fader eller moder, broder eller syster, då får den somättledde honomintet av arvet. Finnes ingen av dem, då skall den taga arv, som ättledde.» Övers, av E. Wessén, 1946. ^ Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 17. »Nu vilja fränder lösa sin frände ur träldom; då skola de lägga manhelgd på honom och bjuda gods i lösen för honom och stämma rill ting.» Övers, av E. Wessén, 1933. Stiernhöök, som använder 1607 års ed. princeps av Östgötalagen, har liksomdenna manhelgd lysa (icke, som Schlyter enligt cod. Holm. B 50 lacggia); genom förbiseende har dock Stiernhöök efter fränder utelärrmat frända, som finnes i aUa textkällor. * Äldre Västgötalagen, Ärvdabalken 22. »Vfil en man lösa någon ur träldom, då skaU han utsätta sjunätting för den man, som innehar trälen, bjuda honom två örar i guld eller två marker vägt silver osv.» Övers, av E. Wessén 1946. var också förbjudet under skörde- och såningsåt ägaren lejde en arbetskraft 221
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=