i6i ningbötcr; dessa kallades Tucka^, somhängde det samman medtaetus på grund av att anseendet eller rangen liksom tangerats, minskats eller kränkts. Så långt omtrålarnas ställning och pris; nu återstå deras frigivning Träldomens avskaffande och frigörelse. Sedan våra landsmän blivit övertygade, att det icke hövdes de kristna att hålla kristna trälar, medarvingar till himmelriket och dess ära, uttänktes av konungarna i from nitälskan flera sätt, på vilka träldomen så småningom skulle kimna avskaffas utan skada för husbönderna. Såhmda anbefalldes först frigivning såsom en Gudi 219 behaglig och för deras själars frälsning gagnelig gärning. Fromma Frigivning kristna började därför att allmänt skänka frihet åt både andras och egna trälar. Åt egna har den alltid kunnat skänkas, men det var även tillåtet att friköpa andras. Så snart som frigivningen hade skett, ansågs han dock icke, vad rättsverkningarna angår, också somfri före Friköp av kungörelse ägt rum. Kungörelse skeddeantingenav domarenpå tinget efter förklaring eller bekräftelse av husbonden eller också av prästen på sammankomst av sockenborna eller i kyrkan, för den händelse friheten givits genom testamente. Om efter den tiden den frigivne, icke fri vordne, dött utan avkomma, blev husbonden hans arvinge, såsomdet också var bestämt i den romerska civilrätten^, dock medden trälar skillnaden, att enligt vår rätt vid arv icke blott bröstarvingar, utan även andra lagliga arvingar, dock blott i första led, äga företräde framför husbonden: At leddis mader, adelkona barn, eller wijdgangit, ta taker thet arff hans, och ey hin han atleddi:* Likaledes: ähr sun til ella dotter, fader ella moder, broder ella Syster, ta faar icke then aff arffwi ähr at leddi, ähr ingen thera till, ta skal then taka är at leddi.^Dvs.: Frigiven träls lagliga eller soni sådan erkända ax>konnna vare arvinge, icke den somfrigivit honom. Likaledes om son eller dotter, fader eller moder, hroder eller systerfinnas 220 ^ Tucka är ett av Stiehnhöök använt förkortat uttryck för f)ukka bot, som av HolmBÄCK &Wessén tolkas som’hedersbot’; se deras Svenska Landskapslagar, Ser. i: Östgötalagen (1933). s. 71 (kommentar till Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 14). Stiernhöök sammanställer ordet med det latinska verbet tangere, subst. taetus, ’beröra’, ’beröring’, en föga sannolik etymologi. Möjligare vore kanske att sammanhålla ordet med fsv. ^ukke, Jaukki, ’tycke’; se SöderWALL, Ordbok över svenska medeltidsspråket, 2:2 (1900-1918), s. 715. De ifrågavarande böterna visa ingen »likhet inför lagen», utan bestämmas efter tycke och smak efter huvudmannens samhällsställning. —Ompukka bot se även ovan s. 156 not 5 och nedan s. 262 not 3, s. 306 not I. - Se bl. a. Inst. 3, 7. ® Äldre Västgötalagen, Ärvdabalken kap. 23. * Sammastädes. 11 - 804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=