RB 2

138 utmärkt insats mot danskarnas konung Harald Hildetand, berättas denne konung [o: Hakon Ringh] som tapperhetspris hava givit det åt dessa kvinnor och deras efterkommande, varomjag emellertid har mina tvivel; jag skulle snarare vilja tro, att de själva genom tyst överenskommelse givit sig denna lag. Svealagarna skilja sig i vissa hänseenden från götalagarna och över187 ensstämma med den romerska civilrätten, dock icke i allt. Upplandslagen^ tillåter istadarätt i rakt nedstigandelinjeochi sidoled intill femte led. Våra dagars lag utsträcker icke uttryckligen istadarätten utöver andra led; genomsed och praxis har det bibehållit sig, att den i rakt nedstigande linje tillåtes sträcka sig längre. Då det gäller sidoled, råda emellertid olika meningar, och det saknas icke prejudikat i vardera riktningen både nu, nyligen och förr. Attjämte fader och moder taga arv efter avliden utan barn tillåter den [0: Upplandslagen] vidarehelsyskon på både möderne och fäderne, vilka uteslutas av både den romerska civilrätten och götarätten och vår nu gällande rätt. Men när fader och moder ärva, utesluta de brorsbarn och systerbarn, I rakt uppstigande linje utesluter, sombilligt är, den i led närmare den avlägsnare. Men mot Landslagen tillägger den [0: Upplandslagen] ascendenter på mödernet rätt till halva arvet, medan den dock i första led medgiver moder blott tredjedelen, vilken tredjedel emellertid bör tagas icke av arvejord utan från gods förvärvat från annat håll. Med avseende på arvegods, från vilkendera linjen det än må hava kommit, bjuder lagen ascendenter på mödernet att tillsammans med ascendenter på fädernet taga sin del; härutinnan instämma även 188 de övriga svealagarna, ehuru dessa alla i nedstigande linje och i sidoled åt kvinnor blott medgiva en tredjedel. Enligt Södermannalagen utesluta ascendenter i första led sidosläktingar av samma led mot Landslagen, somlåter demärva tillsammans, och dessa återigen utesluta ascendenter i andra led; bröder och systrar utesluta farfader och farmoder, farfader och farmoder återigen den dödes broders- och systerbarn, ehuru de äro i samma led. Västmanna- och Dalalagen taga blott hänsyn till kön och led. Istadarätten i nedstigande linje och i sidoled utsträcka de icke utöver andra led (på samma sätt som icke heller Kristoffers Landslag), men de låta kvinna ärva endast efter man kyrka och öster om Östra Eneby kyrka och den gamla kungsgården Ringstad ned till Bråvikens innersta strand. Den av Nordén framförda bygdegeografiska argumenteringen är mycket tänkvärd och den bästa hittills framlagda. * Se Upplandslagen, Ärvdabalken kap. ii.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=